- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 5 (1902) /
373

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KARTA ÖFVER MARS.

P: Polarisen. T: »Polarhaf» eller Träskmarker.
K: »Kanalerna.» S: Sjöar eller »Oaser.»

Dalmatien, och dessa
ställen äro äfven de enda i
Europa, vid hvilka man kan
se de s. k. »kanalerna» på
Mars.

Vi öfvergå nu till att
beskrifva planetens
utseende, och de betingelser
som finnes för lifvets
existens därstädes.

Den förste som riktade
en kikare mot Mars, var
Galileo Galilei, tubens
uppfinnare, och han fann då
tvenne hvita fläckar, en
vid hvardera polen. Dessa
fläckar hafva sedan
undersökts under tvenne sekel,
men först i slutet af
1700-talet erhöll man visshet
om hvad de voro.
Astronomen Herschel fann
nämligen, att de hvita
fläc-karne af- och tilltogo
periodvis allteftersom årstiderna
växlade, på så sätt, att
när våren kom, förminskades de, för
att åter tillväxa vid vinterns början.

Af denna anledning drog man den
slutsatsen, att det var ofantliga isfält,
motsvarande jordens polarisar, samt att
de lydde samma meteorologiska lagar
som jordens is och snö, hvilka smälta
om våren och åter tillfrysa om vintern.

Det var dock länge oförklarligt, huru
dessa ofantliga isfält så hastigt, blott
på några månader kunde smälta, då
jordens polaris aldrig smälter ofvan
den 80 breddgraden; det hände äfven
flera gånger att endera polarfläcken
alldeles försvann, speciellt vid
sydpolen.

Dessutom visste man, att Mars blott
mottager hälften så mycket värme som
jorden, beroende på att den befinner
sig längre bort från all värmes ursprung
— solen.

Af dessa orsaker ville flera
astronomer anse, att de hvita fläckarne ej
be-stodo utaf fruset vatten, utan af kol-

syra, hvilken stelnar vid en mycket
låg temperatur, och att Mars’
atmosfär skulle bestå af kolsyregas.

Men denna teori är vederlagd genom
de upptäckter som skett under
1890-talet med de amerikanska
jättetelo-skopen.

Man har nämligen funnit att den
mörka ytan, som framträdde vid
polar-fläckarnas smältning, ej bör betraktas
som ett »polarhaf» i jordisk
bemärkelse, utan snarare äro att anse som
träsk eller ofantliga vattensjuka
sumpmarker (marskland) som lätt tillfrysa
och blifva hvita, samt att den mörka
färgen alstras utaf markens utseende.
Endast tvenne fläckar förete ett sådant
utseende, att de kunna anses vara sjöar.

Det har äfven trötts, att
polarfläc-karna skulle vara mycket grunda haf,
och sålunda lätt tillfrysa, men deras
oregelbundna färg gör teorin om träsk
mera sannolik, emedan en stor
vattenmassa, sådan som ett haf, öfverallt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:58:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1902/0475.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free