Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HIC JACET
EN NOVELL FRÅN INDIEN
FÖR VARIA AF
JANE GERNANDT-CLAINE.
IX.
Plantageägaren från Java gick ut till
sin hustru, som satt på verandan och
sydde: »Gudskelof, nu är det öfver.
Det är märkvärdigt att hon icke
gråter.»
»Hvarför skulle hon gråta?» kom
det från Dortje, och genom de öppna
fönstren trängde ljudet af en röst, som
talade franska med lätt spansk brytning:
»Nej min vän, nej, det var det bästa.
Depuis le temps que sa traine —»
Hjalmar smålog och såg upp i
luften och hans fru grep honom i armen:
»Var förståndig, det är din farbror—»
»Visst är det min farbror», sade han
och nöp henne i kinden, »men man
är aldrig för gammal att begå en
dårskap och så älskvärd som hon nu visar
sig —»
»Dumheter», utbrast hon.
Han sade ingenting, men det spelade
och lyste öfver hela hans ansikte, när
han steg in i salongen igen. Eljes
föreföll stämningen allvarlig nog
därinne; man talade om freden, som
ändt-ligen var ett fullbordadt faktum, och
jägmästaren och hans yngste brorson
lyssnade med den största
uppmärksamhet till dona Mercedes, som halflåg i
i emmastolen under golflampan och
fläktade sig med kvällstidningen, som
hon vikit ihop som en solfjäder. Om
hennes landsmän icke kunde berömma
sig af något annat än det mod,
hvarmed de gått mot döden i detta
olyck-lida krig, föll skulden på landets
styrelse, det erkände hon gärna. Ingen
kunde ha visat större oefterrättlighet än
de ledande och det hade kostat blod.
»Dona Mercedes,» bönföll
jägmästaren, »låt oss glömma.»
»Glömma . . .»mumlade hon. »Spela
någonting för oss, Dortje. Mais, pour
1’amour de Dieu, ingen dansmusik.»
Ställets värd förde själf sin brorsons
unga hustru till pianot och den lilla
holländskan såg sig sökande omkring
i rummet: »Hvar är Martha?» frågade
hon. Ingen tycktes ha lagt märke till
att fru van Ryswyck icke fanns i
sällskapet.
»Kanske sitter hon nere i trädgården
och väntar på månskenet,» sade
Mercedes med glimten af en blick, som
blifvit alltför sällsynt i de dunkla
ögonen. Hon betraktade den yngste och
utan tvifvel minst företagsamme af sina
kavaljerer, och det gled en skiftning
af förlägenhet öfver hans ansikte, men
hon smålog mildt och med öfverseende.
Månen lyste verkligen om kvällarna
och det är ju ingen hemlighet att unga
människor ha en svaghet för det
skinande obestämda i ett sådant ljus.
»Det är bara synd», fortfor hon efter
ett ögonblick att det icke finns någon
som spelar guitarr här i huset. Ni
skulle fara till Sevilla, caballero, och
ta lektioner i konsten att sätta allt det
där i musik.»
»Hvilket?» frågade Hjalmar, som
tagit jägmästarens plats och satt och
hade roligt åt sin bror Sölfve. Brödren
kom sig tydligen icke för att säga
någonting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
