Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN DEN NEDERLÄNDSKA
KONSTENS BARNDOM.
Af AUGUST HAHR.
’"Pill och med genre- eller sedebilder i
verklig mening, skildrande det
dagliga lifvet hos olika klasser och stånd,
i helg och socken, i festens glädje eller
hvardagslifvets bestyr, träder skyggt i
dagen. Bland miniatyrerna träffas den
rätt ofta. Jag erinrar om de
berömda månadsbilderna i Breviarium
Grimani i Venedig (landskap med för
de olika årstiderna karaktäristiska
scener), sällan däremot inom tafvelmåleriet,
men dess förekomst äfven på detta
område framgår af underrättelser hos
tvenne samtida författare samt af ett
par ännu bevarade prof.*)
I tafvelmåleriet finner man däremot
talrika religiösa bilder af mer eller
mindre genreartad karaktär, visande
oss huru målarens intresse delats
mellan det höga ämnet och modellerna i
all deras lifsverklighet och
hvardaglighet.
Redan Jan van Eycks Madonnan
från Inc Hall och Madonnan från
*) Ett par italienska författare,
Bartolomeus Facius och en anonym herre, kallad
»Anonymus Morelli» (efter utgifvaren af
hans skrifter bibliotekarien Jakob Morelli i
Venedig), omtala nederländska genrebilder,
hvilka funnits i samlingar i Italien. Facius
hade sett af Joannes Gallicus (= Jan van
Eyck) »en badstuga med kvinnor af utmärkt
skönhet uppstigande ur badet», likaså äfven
af Rogier van der Weyden en badstuga
med kvinnor, som bekikades af några
ynglingar genom en springa på väggen.
Äno-nymus Morelli hade sett »En köpman med
sin bokhållare» och »Fiskare på utterjakt»,
båda af Juan Heic.
(Forts, och slut fr. föreg. häfte.)
Lucca i Städelska museet i Frankfurt
röja spår af en dylik uppfattning.
Madonnan från Lucca är icke någon
himmelens höga drottning, utan en
borgerlig kvinna, som ammar sitt barn.
Och scenen är ett flandriskt
boningsrum, som Jan med sin vanliga
detaljkonst återger. Ett betecknande exempel
är den Helige Elegius i den
Oppen-heimska samlingen i Köln, härrörande
från Briigge-mästaren Petrus Cristus.
Taflan är signerad och daterad (144g)
samt skall hafva utförts för
guldsmedernas gille i Antwerpen.*) Till den
helige Elegius, gillets skyddspatron och
i bilden tänkt som guldsmed
kommer ett brudpar för att hämta sina
ringar. Såväl brudparet som Elegius
äro framställda nästan i kroppsstorlek
i helfigur, ett framställningssätt, som
Qvinten Matsys 60 år senare upptog,
ehuru då under påverkan af renässansens
idéer. Helgonet sitter i en enkel
handt-verkskostym vid bordet i sin
guldsmedsbutik. I vänstra handen håller han
en våg, på hvilken han väger den ring,
bruden väntar på. Det unga paret
står bakom honom. Bruden sträcker
fram till Elegius sin vänstra hand.
Båda uppträda i rika tidsdräkter, brud-
*) Petrus Cristus (död efter 1742) är
jämte Jan van Eyck den ende
gammalnederländske mästaren, af hvilken signerade
bilder finnas. Om signaturerna på ett par
af Memlings arbeten i Johannes-hospitalet
i Briigge äro äkta torde vara mycket
ovisst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
