Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunskap genom ett personligt besök i
den underjordiska slaskvattensregionen.
Men Paris »blaserar». Och då man
tröttnat vid dess öfverjordiska glädje,
dess charmanta toaletter och dess
parfymerade smuts längtar man efter något
hederligt fult och riktigt naket––––.
Då skrifver man ett bref till
1’Ingé-nieur de 1’Assainissement, och anhåller
om att få besöka kloakerna. När man
mottagit hans tillåtelse, erfar man en
lätt rysning af det slag, som vi
förnimma, då vi vänta något okändt,
hemskt, intressant och
farligt. Man
påminner sig Jean Valjeans
dystra vandring genom
Paris’ kloak, som
utgör en af de mest
spän-nnande scenerna i
Victor Hugos Les
Misé-rables. Man tänker
sig samme författares
briljanta skildringar af
kloakens ohyggliga
brott, dess bottenlösa
gyttjepölar och
filosofi-födande innehåll af
trasiga kvarlefvor af
allt, som gifvit
mänsklig prakt och glans.
Dagen för det
intressanta besöket är
inne. Regnet faller i
strömmar. Vi stå
väntande utanför kyrkan St. Nicolas des
Champs och bilda dubbel ring kring
ett upplyftadt lock öfver en trappa,
som leder rakt ned i jorden.
Samlingen består af ett femtiotal personer,
hufvudsakllgen, spaka franska
landsortsbor, kryddade med några äkta parisare,
som låta sina tungors kvickheter hagla
öfver den tarfligare delen af sällskapet,
samt af en handfull utländingar,
ut-sluppna ur das grosse Vaterland.
Pari-sarne skratta naturligtvis, men bland
de öfriga är stämningen högtidlig —
man är tydligen icke initierad i
kloakens hemligheter. Regnet verkar också
något afkylande. Paris i 40 graders
hetta frestar till drömmar om
najad-lifvets ljufhet, om hafsbottnens svalka,
ja, själfva kloaken får köldens
förmildrande nimbus. Men sedan man under
en halftimme fått vänta i en
vattenpuss, och blifvit grundligt bestänkt af
sin grannes paraplydropp, har man
redan hunnit att ansenligt förändra
åsikter om våta regioner i allmänhet och
om kloaker i synnerhet.
Den tjänstgörande kloakofficianten
tillkännagifver emellertid, att nedstigan-
det skall börja. Vi gå utför trapporna
och befinna oss efter några minuter i
en med elektriskt ljus väl belyst
tunnel. Ett tåg med öppna vagnar och
talrika sittplatser står färdigt att afgå.
Vi skynda att taga plats, och efter en
kort stund ila vi framåt mot okända
öden. Tunnelns väggar äro beklädda
med knippor af rör i olika tjocklekar,
då och då går tåget förbi något svart
hvalf, hvari vi skymta nedfallande
mörka vattenmassor, och hvarifrån ljud
liknande den brusande bergsforsens nå
våra öron. Men vår väg är ju jämn,
ljus och torr. Är detta den hemska
TYPISKT MINDRE PARISERKAFÉ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
