Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ry så upprörd häröfver, att han afgick
ur kabinettet. Den smidige Disraéli,
som emellertid snart utvecklade sig till
den engelska konservatismens ledare och
orakel, skulle, trots allt ändå, bli lord
Salisburys lärmästare, och redan 1874
inträdde denne åter i hans kabinett såsom
lord Derbys efterträdare i
utrikesdepartementet, följde lord Beaconsfield till
Berlin-kongressen och återvände därifrån med den
mycket omtalade Pcace with Honor, som
endast Gladstones oförlikneliga verksamhet
hindrade från att urarta till öppen
medverkan med Turkiet i de bulgariska
grymheterna. Visserligen har lord Salisbury
sedermera med anledning af de armeniska
blodbaden talat stora ord mot Turkiet och
om dess suverän fällt yttranden, som
måhända aldrig någon härskare förr fått höra,
men från ord till handling var steget så
stort, att det aldrig blef taget. Den ädle
lorden kunde ju också till föga tröst för
armenierna mycket riktigt anföra, att
»pansarfartygen icke kunde gå upp på torra
landet», och därmed fick Turkiet också
i godan ro handtera sina kristna
undersåtar efter kroksabelns sätt, d. v. s. utan
vidare nedhugga dem. Vek lord
Salisburys politik i Orienten sålunda tillbaka
för öfvermäktiga intressen, så skulle den
däremot visa sig så mycket kraftigare, då
det gällde att häfda Englands öfvervälde
öfver ett litet folk, som icke kunde påräkna
Turkiets maktmedel eller förbindelser. Det
är föga troligt, att lord Salisbury i innersta
hjärta haft synnerligen stora sympatier för
den af kolonialministern, mr Joseph
Cham-berlain, inaugurerade imperialismen med
sin simpla förhäfvelse, sina agressiva syften,
sin lust för eröfringar och annektering och
sitt demagogiska skräfvel, men huru det
var, så lät han i alla fall sin yngre och
kraftigare kollega drifva sig till en politik,
som icke just varit ägnad att skaffa
England några varma sympatier bland Europas
öfriga folk. Man känner alltför väl
anledningarna till boerkriget i Sydafrika och de
storfinansiella ränker, som varit en af
dess medverkande orsaker. Börjadt utan
öfverläggning, medförde dess första skede
stora förödmjukelser för de engelska
vapnen och beredde därefter Englands
regering och folk den obehagliga
öfverrasknin-gen att kosta oerhörda offer i penningar,
materiel och manskap, utan att de
engelska befälhafvarne ändå kunna sägas ha
lyckats betvinga det tappra boerfolkets
motstånd, då fastmera tröttheten än
engelsmännens bedrifter föranledde boerna att
ingå fred. På Englands hållning i de
kinesiska angelägenheterna utöfvade
boerkriget en förlamande verkan, och det mycket
prisade fördrag England ingått med Japan
torde mera ha förestafvats af Englands
be-hof af en mäktig bundsförvant i den
fjärran Östern än af lust att mot sin vana
binda sig genom några förpliktelser mot
Japan, som den engelska diplomatien ju
varit med om att beröfva en god del af
frukterna af dess krig mot Kina för att
sedermera låta dem utan svärdslag eller ens
protest falla i Rysslands sköte. Mot
Nordamerikas Förenta stater har England
under lord Salisburys ministär visat en
moders ömma eftergifvenhet för en bortskämd
dotters önskningar. 1 gränstvisten med
Venezuela blef den stora republikens vilja
Englands lag, i dess krig mot Spanien
visade Storbritannien de mest oförställda
sympatier för yankees bragder och anspråk;
i ett af sina stora tal räknade den ädle
lorden till och med Spanien till de nationer,
hvilka han betecknade såsom dödsdömda,
och då slutligen det mycket omtalade
Clay-ton Bulwerfördraget stod i vägen för
nord-amerikanarnes afsikt att slutligen på allvar
taga itu med kanalfrågan i Centralamerika,
skyndade sig England att ersätta detta
fördrag med ett nytt, det s. k.
Hay-Paunce-fotesfördraget, som lämnar amerikanarne
all önskvärd frihet, liksom England äfven
angående sälfångsten i Stilla hafvet
underkastade sig skiljedom. Sådana ha de
märkligaste framgångar varit, hvilka
utmärkt lord Salisburys regering. I det
förbund hans kabinett betecknar mellan den
gamla jordägande, engelska aristokratien
och den högre kapitalistiska bourgeoisien,
representerad af mr Joseph Chamberlain
med dess blandning af radikalism,
mono-polism och öfversitteri, har den gamle
lorden i alla fall varit en garanti för freden
och en tygel på jingoismen.
Man har ofta förebrått lord
Englands nye Salisbury, att han gjorde sin
premier- ministär till en
familjetillhö-minister. righet, och i viss mån kunde
detta klander ha skäl för
sig. Nu har också chefsskapet för
kabinettet, hvars medlemmar ännu kvarstå
med undantag af finansministern sir
Michael Hicks-Beach, som begärt sitt
entledigande, öfvergått till lord Salisburys
systerson, underhusets förra ledare mr Arthur
Balfour. Det var en tid, då den nye
premierministern, såsom en af grundarne af
det s. k. fjärde partiet, hvilket i själfva
verket aldrig blef mer än de fyras parti,
tillsammans med lord Randolph Churchill, sir
Henry Drummond Wolf och sir John Gorst,
från 1880 till 1885 förde oppositionens
guerillakrig mot Gladstone, men på samma
gång förbryllade och skandaliserade alla
äkta tories genom sin s. k. konservativa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
