Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Köpenhamn, där Gade och Grieg
blefvo hans personliga vänner.
Så återvände han till Island. Och
hans lifsuppgift hette icke längre: »stor
och vinstgifvande fiskexport», utan:
»isländska toner åt isländsk sång.»
Hans kompositioner blefvo snart spridda
öfver hela Island, men gingo flera år
från hand till hand i afskrifter. År
1892 utkom emellertid ett sånghäfte
»Islensk Sönglög», som med ens höjde
icke blott folkets nationella
bildningsgrad, men också dess nationella tro
och hänförelse.
Af dessa melodier har hans sång till
Mathias Jochumsons dikt öfver Eggert
Olafson — Islands unge skald på
1700-talet, hvilken med sin brud drunknade
i Breidafjord — vunnit mest
spridning. Dess folkvisestämning i moll
passar synnerligt väl för vinterkretsen
i en isländsk stuga.
Men långt betydligare synes mig
musiken till isländaren Hannes
Haf-steins präktiga dikt »Skarphedens död»
(motiv ur Nials saga), af Georg
Brandes kallad »en pärla i den nyare
skandinaviska litteraturen». Denna musik
är synnerligt frisk och ursprunglig, i
rask och kraftig marschtakt, men söker
ändock gifva uttryck för diktens mycket
växlande stämningar. En och annan
af dessa kompositioner har funnit väg
egendomligt nog till Wien, där man
på privatkoncerter med mycken
framgång sjungit isländska sånger.
Hur vore det, om denna
äktskan-dinaviska diktning såväl till text som
melodi infördes i Stockholms
musikvärld?
Jag återvänder ännu en gång till
Islands stora »Lofsång», hvilken fått
en lika storslagen som öfverväldigande
skön musikalisk tolkning* af
Svein-björn Sveinbjörnson, isländare, men
som »musikdocent» bosatt i Edinburg.
Detta till stor förlust för Island, ty
* För så vidt jag vet tillgänglig endast
i »400 sängers, utgifna af Teodor
Holmberg och Cecilia Bååth-Holmberg.
Sveinbjörnson är otvifvelaktigt dess
största musikaliska geni. Hade han
ägnat sin konst åt sitt lands diktning,
skulle denna utan tvifvel fått ännu
större flykt och lyftning. Men han har
blifvit fängslad af den skottska
romansens behag, och det är Skottlands
hög-landsnatur, icke Islands gröna
dalgångar, som befruktat hans ingifvelser.
Han är också en af det nuvarande
Skottlands mest älskade kompositörer
och hans sånger sjungas af alla
folkklasser.
Island har dock fått sin stolta
tusen-årslofsång, och därmed är
Sveinbjörn-sons namn odödligt också på hans
hemlandsö.
Vänner af isländsk litteratur och
konst skola emellertid i Valtyr
Gud-mundsons tidskrift »Eimreidin» någon
gång finna kompositioner af honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
