Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR EN DAG VINNES ELLER FÖRLORAS.
Af B. E. SMITH.
Cvårigheten att hålla reda på en så
synbarligen enkel sak som dagarne
i veckan illustreras på ett utmärkt sätt
i en berättelse af den kände
amerikanske skalden Edgar Allan Poe. — Den
gensträfvige fadern förklarar, att han
ej skall gifva den efterhängsne friaren
sin dotter, förrän det blir tre söndagar
i en vecka. Till hans oerhörda
för-bluffelse och de älskandes glädje
inträffar detta för den ytlige betraktaren
omöjliga fall, när två sjökaptener, som
rest jorden rundt i alldeles motsatta
riktningar, mötas på scenen. — Och
hvem har ej läst eller sett Jules
Verne’s Jorden rundt på åttio dagar, där
situationen räddas just därigenom, att
den excentriske engelsmannen på sin
färd förräknat sig en dag, som han
vid framkomsten har till godo.
Båda dessa skildringar äro byggda
på ett faktiskt förhållande, som
upprepas hvar dag af året och fortfarande
måste inträffa, så länge som vi
bibehålla vårt nuvarande sätt att beräkna
tiden. Orsaken härtill är enkel och
lättfattlig. Det borgerliga dygnet
börjar och slutar vid midnatt, men låt
oss för att få förklaringen tydligare
liksom astronomerna antaga, att
dygnet börjar kl. 12 på middagen och
slutar kl. 12 middagen efter.
Tidrymden mellan dessa två tidspunkter
måste ju för oss innefatta tjugufyra
timmar — den tid, som jorden
behöf-ver för att göra ett hvarf kring sin
egen axel — under förutsättning att
vi stanna på samma ställe. Ty om
vi till exempel skulle börja resa på
måndag middag och hinna
tillrygga-lägga femton grader i östlig riktning,
tills vi åter sågo solen stå i sitt
rnid-dagsstånd, så hade tydligen endast
tju-gutre timmar förflutit, eftersom vi
till-ryggalagt en tjugufjärdedel af hennes
resa, eller med andra ord tisdagen
börjar för oss en timme för tidigt.
Fortsätta vi så att resa österut med samma
fart, kommer onsdagen att för oss
infalla två timmar tidigare och så vidare,
tills vi återkomma till utgångspunkten,
då vi i afseende på dagsräkningen
skola finna oss vara precis tjugufyra
timmar före denna. Följden häraf blir,
att vi faktiskt ha fullbordat vår resa
på tjugutre dagar i stället för
tjugufyra enligt vår beräkning under resan.
Å andra sidan skola vi under resa
västerut med liknande hastighet
ständigt behöfva tjugufem timmar för att
enligt vår beräkning ha rest ett dygn
och således vid ankomsten till
utgångspunkten faktiskt ha användt tjugufem
dagar i stället för af oss under resan
beräknade tjugufyra. För dem som
stanna hemma och för resande, som
efter en dylik resa anlända från öster
och väster, kommer således, om ingen
rättelse skulle göras, en och samma dag
att erhålla tre olika data, alla fullständigt
riktiga enligt diarium eller logg och
följaktligen hvarje dag i veckan — ej
endast söndagen — upprepas tre gånger.
Denna förändring af dato är
naturligtvis oberoende af den tid, som
åtgår för resan kring jorden, det må
vara en månad eller tusen år, och dess
praktiska intresse knyter sig också i
verkligheten vid de folkrörelser som
ha ägt rum under århundraden. Från
Europa såsom centrum ha ledarne för
den modärna forskningen framträngt
både österut och västerut. I deras
fotspår ha kolonister följt och upprättat
nya civilisationscentra, hvilkas
handelsförbindelser med Europa upprätthållits
hufvudsakligen längs efter de
ursprungliga routerna. Men kolonisterna
medförde den europeiska tidsberäkningen,
och sålunda hände det, att en dylik
konflikt i afseende på datum uppstod
på alla de punkter — särskildt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
