Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En mängd historier berättas om
Gérome. En af de roligaste är den
om den unge studenten från
landsorten, som under sina ifriga frågor om
sin blifvande lärare, hvilken han ännu
ej sett, inbillades, att Gérome på det
hela taget var en rätt hygglig karl,
men på samma gång ytterst
penning-girig. Om en ny student ej gaf
honom en penninggåfva första gangen
de träffades, blef han för all framtid
inskrifven i Gérömes svarta bok.
Detta var en dålig nyhet för den
unge studenten, som fann kampen för
dagligt bröd hård nog ändå utan
denna oberäknade utgift. Han såg
ytterst nedslagen ut, men sagesmannen
skyndade att tillägga, att det var mer
på principens än på gåfvans storlek,
som Gérome höll, och att ett femfrancs-
stycke kunde vara nog. »Kom ihåg,
att du kan hellre på en gång besluta
dig för att afstå från konstnärsbanan,
än att underlåta att gifva Gérome
hvad honom tillkommer. Smyg
penningen i handen på honom, just när
han kommer till ditt staffli och innan
han hinner yttra ett ord.»
Gérömes inträde gjorde slut på
samtalet. Till och med fem francs gjorde
ett stort hål i ynglingens kassa,
men hvilket offer var väl för stort
för att vinna en sådan mans gunst?
Professorn kom närmare och
närmare, och studentens nervositet
steg i allt högre grad, medan han
stod där med sin stora slant i
handen. Slutligen kom Géröme fram
till stafliet, och när hans blick föll
på det ynkliga arbetet mörknade
den af harm. »En till, som gjorde
bättre i att sköta plogen», sade
den för dem, som lärt sig läsa i
Gérömes ögon.
»Passa på nu» hviskade en röst
invid studentens öra. Och
åkallande alla sina landtliga helgon
till hjälp lyckades denne förskaffa
slanten ur hans egna klumpiga
fingrar in mellan Gérömes. I hela
ateljéen rådde dödstystnad, men
resultatet visade att de underskattat
sin lärares snabba uppfattning.
Géröme hade ej varit Géröme, om
han ej på ögonblicket satt sig in i
situationen.
Med en tacksam blick på
studenten började han genast göra sina
anmärkningar på hans arbete,
förklarade att han kunde spåra tydliga
anlag däri, och inbjöd honom slutligen
till ett besök i sin egen privata ateljé.
Studenten anade ej oråd förrän dagen
därpå, när han trädde in i en stor
vestibul öfverfylld af dyrbara
marmorstatyer och vapenrustningar.
Då han ledsagad af en betjänt
passerade genom filer af dyrbart
möblerade rum vaknade tviflet. I ett
sådant palats gjorde fem francs hvarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
