Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
älskande, franska hofvet till sitt
nordiska fädernesland, öfver hvilket John
Knox i själfva verket regerade
allsvål-digt med sina puritanska idéer.
Maktens medelpunkt var att söka i John
Knox’ enkla hus, men på Holyrood
spelade Rizzio på luta för att trösta
den sköna drottningen öfver de
puritanska förföljelserna. Här
öfverraska-des de i det lilla undangömda
supérummet bredvid hennes sängkammare,
och de sammansvurne släpade honom
till döden. Sedan följde tragedierna
tätt efter hvarandra, ända till den
stora slutkatastrofen — drottningens
afrättning.
Maria Stuarts hufvud föll, men
hennes ättlingar uppstego på Englands
och Skotlands förenade troner, och
ehuru partisöndringen i religiöst
hänseende åstadkommit, att det är den
kvinnliga och icke den manliga
Stu-artska grenen, som regerar det britiska
världsriket, har likväl drottning Victorias
utpräglade skotska sympatier varit en
mäktig häfstång i fråga om att i allt
vidare kretsar sprida kärleken och
entusiasmen för de gamla skotska minnen,
hvilka det varit Walter Scotts stora
förtjänst att ha väckt till nytt lif,
sedan allt som var skotskt nationellt
utsatts för bittra förföljelser under ett
helt århundrade.
På sitt slott Balmoral, uppe i
höglandet, älskade drottning Victoria att
omgifva sig med hufvudmännen för de
gamla skotska familjerna, samtliga
klädda i sina släktdräkter, så väl som
hon själf, Prinsen-gemålen och de
kungliga barnen buro de Stuartska färgerna.
Säckpipblåsarne spelade de gamla
krigs-marscherna, och högreste högländare
dansade svärdsdansen vid fackelsken.
De fordom af engelska parlamentet
förbjudna »Jacobitiska» sångerna, hvilka
sjungits af den manliga Stuartska
grenens anhängare, sjöngos nu på
drottningens egen uppmaning. De skotska
idealen hade ännu en gång segrat.
Englands drottning var skotska till lif
och själ.
På detta sätt uppmuntrad, är det
naturligt nog att den gamla skotska
romantiken i alla dess former ännu en
gång kommit att besjäla lifvet, icke
blott i själfva Skotland, utan äfven i
andra länder, hvarhelst skottar, hvilka
bibehållit sin nationalitet, vistas; och
äfven i kolonierna hafva därför otaliga
så kallade »gaeliska» sällskap bildats,
i hvilka den gamla sången och musiken
odlas, och de gamla stridsdanserna
trådas af krigare, hvilka ännu i dag
från dansen gå ut i striden.
Många af dessa sällskap stå under
kung Edwards beskydd, och utan
tvif-vel kommer han att som konung, i
lika hög grad som då han som prins
af Wales klädde sig i sin Stuartska
tartan, älska sin släkts gamla skotska
traditioner, i all synnerhet som det är
på grund af sin härstamning från
Skotlands gamla kungasläkt som han intar
Storbrittaniens tron.
ÄLSKAREN AF EN GÅNGEN TID.
Af TERSITES.
T) lek, med halfslutna ögonlock och
böjdt hufvud kom han vandrande
på trottoaren med en brun kappsäck i
ena handen och en fotografikamera i
den andra. Han såg ut, som om han
rest en lång natt utan att sofva, hans
ögon voro trötta af att se och hans
sinne af att njuta. En hotellportier
störtade plötsligt ut ur en portgång,
kastade sig öfver honom, nämnde
namnet på sitt hotell, och slet kofferten ur
hans hand. Utan något försök till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
