Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han därigenom blifvit ägare till ett af
Skånes största fideikomiss och nu vore
en af Sveriges rikaste jorddrottar. Af
broderns dödsdag kunde han sluta sig
till, att han varit det länge, långt innan
nöden jagat honom till denna aflägsna
vildmark.
Och nu tänkte han på, att han i
själfva verket varit ofantligt rik, medan
han för några dagar sedan satt på
samma ställe och agerade höna — den
lägsta tänkbara lott, hvartill en
människa, hvit eller färgad, fri eller slaf,
någonsin kan sjunka.
Men han kände ingen förtrytelse
där-öfver nu, när han lärt att tänka.
Tvärtom. När han såg sig omkring i detta
usla hönshus, där han fått tömma
förödmjukelsens kalk ända till dräggen,
kände han, att detta lidande varit för
honom en hälsosam skola — en skola,
utan hvilken han nu skulle ha varit
samme slöe, indifferente, för sina
medmänniskor komplett likgiltige
dagdrif-vare som förr.
Hans bröst hade visserligen aldrig
svällt af denna ädla bördsstolthet, som
kan vara berättigad för vissa poetiska
naturer, men han hade varit fåfäng.
Nu var dock fåfängan alldeles krossad
i nödens hårda mortel.
Han hade däremot till märgen fått
känna, hvad det vill säga att tillhöra
dessa fattiga, utstötta och hjälplösa,
samhällets parias, hvilka dock veta sig
ha rätt att lefva, ehuru de blifvit
dåligt utrustade till kampen för tillvaron.
Och här i det smutsiga kyffet,
föresatte han sig att aldrig glömma sitt
förnedringstillstånd och att alltid hjälpa
de urspårade och elända, hans hand
kunde nå, när han komme till sitt
oförskyllda välstånd.
Han ämnade icke öfvergifva sin roll
af höna. Ack, huru många bland
människornas barn äro icke kycklingar,
rädda, dumma, vilsna i världens
vimmel, ur stånd att taga vara på sig
själfva och ständigt utsatta för lastens
alla hökar! Sådana ville han samla
under sina vingars skugga, skydda och
försöka leda till det goda.
Dessa föresatser blefvo icke stenar
i tamburen till »Inferno», såsom så
många andra. Ty Per Bengtsson hade
genomgått en grundlig luttring och
höll sina löften i hönshuset.
Den nye godsägaren for så till den
nyanlagda staden Clarksville, där han
nödtorftigt ekiperade sig. Äfven gick
han till en fotograf, som tog hans
porträtt, klädt i kjol och krinolin.
Fotografen blef väl något förvånad, men
då han fick pengarna i förskott, så
undrade han inte mer. Detta är ett
bland de goda ting kontanterna föra
med sig. Per Bengtsson lade
porträttet, som var i stort format, i en
hand-koffert jämte en trasa, hvilken han ref
från kjolen och en bit af
krinolinfjädern. Dessa voro hans troféer från
pilgrimsfärden till det förlofvade landet
på andra sidan Atlanten och han
lof-vade sig, att de skulle följa och egga
honom under resten af hans lif. Sedan
for han, efter en fransysk visit i
Washington, snabbaste vägen öfver till
fäderneslandet.
Sedan den nye fideikommissarien
utan ringaste besvär eller olägenhet
tillträdt sina betydliga egendomar, hade
han med största aktning och ära väl
kunnat lefva i ro och njutning, om
han lefvat som hans aristokratiska
samtida lefde, det vill säga sofvit, ätit,
varit förbindlig och artig och
nedlåtande låtit sig hedras. Däri ligger
egentligen ingen vidare konst och är den
vanliga allfarvägen för sådant folk.
Men vår grefve hade icke gått
igenom ekluten hos mr Merryman
förgäf-ves och så var han en enkel, sund
natur. Han kom utan studier eller
reflekterande till lifsåsikter, tämligen
liknande Leo Tolstoy, ehuru han aldrig
läst en rad af denne. Lika litet hade
han studerat den så mycket omskrifna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
