Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fint lefnadsvett och humor. Hr Eliason
hade säkert gjort denna visserligen
känsliga, men genom sin flotta
lifsupp-fattning utmärkta figur både sannare
och roligare. Men hr E. tillhör
Svenska teatern, och hr Lindberg är gäst.
I viskykotteriet »fyrkanten» tog hr
Basckström, — ändtligen! publiken med
stormsom »Burken», en jovialisk kurre,
af författare och aktör tecknad med
omotståndlig lustighet.
En ung tidigt fördärfvad man gafs af
hr Gösta Hillberg synnerligen väl.
Sär-skildt gjordes en entré efter ett nachspiel
med berömvärd måttfullhet.
Bäst af alla var dock fröken A.
Tor-sell, som med utsökt behag återgaf
den kvinnliga hufvudrollen och med ens
steg i rang bland våra förnämsta
skådespelerskor. Måtte hon inte begrafvas!
Med ungdom och skönhet bland
damerna var det för öfrigt si och så.
Detta i »den sköna synderskans» stad!
Dramatiska teaterns »Miss Hobbs»
gjorde stor publiksuccés. Jerome K.
Jerome skämtar där med emanciperade
kvinnor, och dialogen är lätt och
lekande. Det är en verklig
matsmält-ningspjäs. Den bör ges med en
flyktighetens charme, som fröken Borgström
i titelrolen med vanligt väderkorn
hittade. Däremot tycktes mig hr Laven
ganska tung som missens visserligen
till grundsatser stränge, men till lynne
sympatiske uppfostrare. Detta var hr
Lavéns egentliga debut på Dramaten,
och om han också icke gjorde grand
succés, fick han dock tillfälle att redan
här visa sin kraft i repliken.
Med alldeles särskildt behag såg man
fru Bosse som en ung, förtjusande fru.
Äfven i mindre roler inlägger hon sin
säregna, delikata uppfattning. Hennes
man speltes lifligt af hr Hansson, som till
den engelska masken var frappant lik
ut-gifvaren af denna tidskrift. Don Diego.
Det finnes en gammal anekdot om en
herre, som en gång, vid återkomsten från
en resa i främmande land tillfrågad om
klimatet å den ort han besökt, svarade:
»Fanns där något, så var det så
obetydligt att det ej märktes!» Ungefär
detsamma kan man säga om sommaren i detta
nådens år. Men just detta torde ha verkat,
att herrar förläggares förtänksamma
annonser i våras om »lämplig sommar- och
reselektyr» blifvit så mycket mer
uppmärksammade. — Detta slags litteratur
erfordrar i vanliga fall sina speciella
kvalifikationer. Det icke minst viktiga är formatet,
som ej gärna bör öfverstiga duodesen för
att bekvämt kunna få rum i en ficka eller
i hast gömmas under en näsduk, ifall en
mamma med så föråldrade idéer som att
en ung fröken bör »göra nytta» — t. ex.
sitta och stoppa småbrödernas strumpor
äfven på sommarnöjes-verandan — hastigt
skulle komma in och störa lektyren. Hvad
innehållet beträffar, så får ej detta vara
alltför spännande, hvarigenom det kunde
verka hindrande för deltagande i ett
tennis-parti eller för siestan i hängmattan, men
naturligtvis icke heller långtrådigt; lagom
sentimentalt, så att det väl eggar till flirt
eller, ännu bättre, till förlofningar, men för
all del icke till några djupare själsrörelser.
Bäst är ett sådant innehåll som, likt
ärterna i en påse, tillåter att taga en
grabb-näfve då och en då eller, artigare uttryckt,
är såsom pärlor på en snodd och antingen
således har formen af skizzer och
småberättelser eller en handling så pass löst
sammanfogad, att läsaren när som helst kan
knyta en knut på tråden och vid tillfälle
åter plocka fortsättningen utan risk att
krångla bort sig. Den s. k.
sommarlektyren gör näppeligen anspråk på att utreda
sjalskonflikter och de högre lifsintressena.
Ar en sådan tidsfördrifsbok rolig, är det
ju så mycket bättre, så tycker läsaren; men
våra författare, i synnerhet de yngre, synas
i allmänhet försmå den genren. Det
högtidliga allvar, hvarmed de taga företeelserna i
denna snöda värld erinrar ibland om den
viktighet i uppträdande, som brukar
åtfölja första fracken, och till och med bland
tidningarnes krönikörer, hvilkas uppgift väl
egentligen borde vara det lätta skämtet och
det upp och nedvändt sublima, taga
flertalet sin uppgift mera såsom en
världshistorisk mission, fruktansvärdt seriöst. Ett
bland undantagen är Dan, hvars lustighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
