Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. Blontberp, foto.
FRU ANNA
PETTERSON-NORRIE I »PRIMADONNAN.*
(Se scenen.)
A. Blomberg, foto.
FRÖKEN KOLTHOFF 1
»PRIMADONNAN.»
(Se scenen.)
nal som artist, full af eld och lif. Det är emellertid icke
om henne jag skall yttra mig, utan om fru Sigrid
Arnold-son, äfven hon en verkligt stor konstnärinna i sin lilla
genre. Det är sant, att det gjorts kanske något öfverdrifven
reklam för henne, något hvari hon dock själf helt visst är
ganska oskyldig. Detta gällde dock mest förflutna tider.
Nu har hon mognat under åren fått mer djup i sin
uppfattning, mer styrka i inre och yttre mening. Jag för min
del fann både hennes Mignon och Carmen så intressanta,
lefvande, pittoreska och rörande gestalter, som man sällan
finner dem på de bräder, som föreställa — märk väl,
föreställa —t världen, och där man ofta, är verkligheten så
fjärran som möjligt. Man har funnit henne icke tillräckligt
genial, icke tillräckligt dramatisk. Ibsen fann i alla fall en
riktig psykologi hos hennes Traviata, och han hade bestämdt
funnit detäfven i
hennes Carmen, som var
så förtrollande kvick
och vild, öm och
rörande, så spansk icke
blott till kostymen.
Man skall se henne
dansa och själf
ackompagnera sig
med castagnetterna
och sedan höra
hennes sirénsång, med
hvilken hon lockar
José i fördärfvet för
att förstå, hvad som
fattas våra svenska
hederliga högtragiska
Carmenframställarin- emil stiebel.
nor, som icke ha en
glimt af esprit inom sig, icke kvicksilfver vare sig i rösten eller
benen. Fru Arnoldson har beredt, jag förmodar, fler än den,
som skrifver dessa rader, ett nöje så verkligt, att man sällan
erfar det å våra teatrar. Därtill kommer, att hon sjunger
så väl, att man särskildt nu för tiden, när sångkonst blifvit
sällsynt, har rätt att betrakta henne som en af de få
sångerskor, med hvilka man på allvar kan räkna.
För öfrigt är från operan att omnämna en debutant,
hr Emil Stiebel, som debuterat som Leporello i Don Juan
med en framgång, som kanske mindre är att tillskrifva
den särdeles duktiga, musikaliska, men ännu något oslipade
sången, än det ovanligt lediga spelet. Don Juans
framfusige och ogenerade betjänt har sällan de senare åren å
vår scen gifvits så illusoriskt.
Till temat Sjökadetten å Vasateatern behöfver jag ej
lämna variationer, porträtten äro tillräckligt vältaliga.
Filippo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
