Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. Blomberg, Joto.
»DEN BLINDA FLÖJTSPELAREN PÅ NÅGON AF STADENS FLOTTBROAR»
nu för tiden. Pastor Bengtsson
svarade ock till min förvåning på ramaste
prosa, att tiderna voro dåliga och
förtjänsten liten. Och som han lika litet
som Boije lär ha någon samlad
penning kan det vara bekymmersamt nog
ibland för den gamle mannen.
Vårt samtal blef ganska kort, ty
pastorn hade fått korn på en kund
och åter öfvergått till sina kära verser.
Jag är öfvertygad om att när pastor
Bengtsson en gång dör och kommer
till himmelrikets port skall han glömma
att begära entré, ty det första han får
se Sankte Per börjar han af gammal
vana sitt:
linka omkring på gatorna samt emellanåt
ställde sig i gathörnen, lutad mot
käppen med blicken vänd uppåt och
läp-pame rörande sig oafbrutet som på en
katolik när han tyst rabblar upp sitt
Pater noster och Ave Maria. Nu har
mannen blifvit mer stationär, och hvar
förmiddag, hur vidrigt vädret än må
»God morgon, min herre! Ursäkta jag
vågar
vara så dristig att jag frågar
vill min herre köpa ett exemplar
utaf mina nya verser till hvilka jag
själf är far. — —
Ja, när pastor Bengtson och
Tid-nings-Boije ej mer finnas till, hvad
har Stockholm då för gatuoriginal?
Ahjo pretendenter finnas alltid,
exempelvis den kuriösa lilla gubben som
förr i tiden brukade stödd på sin påk
Landelius, foto.
»VACKRA ROSEN.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
