Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och det andliga ljuset i världen och
människorna. Astronomien inledde det
reformarbete, hvarur den modärna
naturuppfattningen framgått, och förf.:s konklusion är
evulutionstanken såsom innebärande den
slutliga lösningen af världsförklaringens
problem.l
Samma grundidé, men mycket mera
omfattande genomtänkt och utförd, har
framkallat hvad prof. Ernst Hæckel benämner
>den monistiska filosofien» eller hvad man
vanligen kallar den mekaniska
världsteo-rien. Icke mindre än två öfversättningar
af hans utveckling af principen om
uppfattningen af all naturen såsom enhetlig
hafva denna höst utkommit, nämligen det
stora arbetet »Världsgåtorna,
allmänfatt-liga studier öfver monistisk filosofii.» (Förl.
Hugo Geber) och »Två föredrag om
monismen som band mellan religion och
vetenskap; en naturforskares trosbekännelse.»
{Förl. Wahlström & Widstrand). —
Anmälaren, som villigt erkänner sin
inkompetens att kritiskt bedöma dessa teorier
och saknar utrymme att utförligare
analysera tankegången däruti, inskränker sig
till att påpeka att Hæckels arbeten, såsom
ju välbekant är, fått en ofantlig spridning
i alla länder, men äfven mött mycket
allvarsam motbevisning..
För att återgå till det historiska området
är att omnämna, att med häft. 4 af
general de Suremains »Minnen» af de politiska
förhållandena och hoflifvet i Sverige vid
början af 1800 talet (förl. Hugo Geber)
detta intresseväckande memoarverk
föreligger afslutadt i den svenska
öfversätt-ningen, som synes vara något förkortad.
Likaledes föreligger nu »Grefvinnan
Potockas Memoarer» afslutade (från
Beijer-ska förlaget), och lektor Teofron Säves
»Napoleon III och det andra franska
kejsardömet» har med häft. 6 nu fortskridit
till den brytningsperiod i den inre
politiska ställningen, som inledes med gruppens
»de 5» framträdande i Lagstiftande
korpsen. Det behöfver ej sägas, att samma
klara framställning och berömvärda oväld
alltjämt utmärker detta verk.
En alldeles sårskild kläm i konsten att
lefvandegöra gamla tiders personer och
förhållanden äger prof. Henrik Schiick och
har därpå visat mångfaldiga prof. Det
senaste är den nyss utkomna femte serien
af »Ur gamla papper; populära
kulturhistoriska uppsatser.» Under sina
vidtom-fattande och grundliga källforskningar och
studier möter en historieskrifvare öfverallt
en mängd episoder, accidentalia och
acces-soria, fragmenter och bi-ting stenar som
historiens byggningsmän bruka’ bortkasta
när de icke omedelbart kunna användas
såsom arbetsmaterial. Af en klarsynt
samlare upptagas dock dessa, och om de än
icke precis komma att tjäna som
»hörnstenar», befinnas de likväl ofta värdefulla.
— Så går prof. Schiick till väga, och han
lyckas genom dessa små kulturhistoriska
uppsatser ofta belysa saker och ting, hvilka
förut stått som döda punkter i häfd eller
saga; bägge dessa stå ju med hvarandra i
nära sammanhang. Och alltid intresserar
han. I den senaste lilla boken erbjudes
ett så omväxlande innehåll som mellan en
diplomatisk brefväxling för 3,300 år sedan
och Uppsalalif på 1700 talet, Vadstena
kloster före reformationen och drottning
Kristina efter tronafsägelsen, en serie ur
Hamlet och när Geijer blef pro fessor m. m.
allt lika målande. (Förl. Hugo Geber.)
»Personhistorisk tidskrift», utgifven af
Svenska autografsällskapet genom dess
sekreterare grefve F. U. Wrangel
innehåller i de 2 häftena af löpande årgång
bidrag från olika tider och författare,
belysande äldre personal- och
kulturförhållanden och till en del beledsagade af
historiska porträtt. Denna tidskrift, som af
den kunskapsrike och intresserade
utgif-varen är med mycken omsikt redigerad,
är väl förtjänt af uppmuntran från
allmänhetens sida.
Ett litet specialhistoriskt häfte, men som
är i sin väg högst märkligt, är Fil. D:r
O. Winslows »Ur språkets historia.»
Utgående från primärsatsen att människans
talorgan i allmänhet karaktäriseras genom
något af de ljud, som äro utmärkande för
detta samma organe, indelar förf. ett
språks (eller språkens) ordförråd efter
gom- och strupljud, näsljud, hörsel- och
syns-ord, djurlätes ord, naturljuds-ord,
bam-ljuds-ord. Med en alldeles otrolig
fyndighet uppvisas de mest oväntade
härledningar, om hvilka många lärda filologer kunna
hysa sina dubier och som nog också ibland
förefalla oss, olärdt folk, en smula vågade
och paradoxla, men i alla händelser äro
ej blott instruktiva utan äfven roande.
(A.-B. Sandbergs bokh. i distribution.)
Af romaner hafva intill skrifvande stund
nedanstående kommit anmälaren till handa.
En öfvergång från historia till roman
bildar den slaviske författaren Dimitri
Meresjkovskis »Gudarnes död, Julianus
Af-fällingen», hvilket arbete själft utgör den
första afdelningen i en trilogi, som
fullföljes i »Gudarnes Uppståndelse» och
»Antikrist.» Det hela framlägger bilder från
hufvudepokerna af den fortgående kampen
mellan den hellenska och den kristna
världsåskådningen. Kejsar Juliani misslyckade
försök att återupplifva, galvanisera
Olympens gudavärld och dess dyrkan är ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
