Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1903 - Slafhandeln i Amerika. En redogörelse i tre afdelningar. Af John R. Spears. Bearbetning för Varia af E. R. Afd. II: Ombord med slafvarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det att den svartmuskige väktaren
me-dels piskslag uppmuntrade den, som
tröttnade. Dylika scener af den
bittraste ironi utspelades äfven på fartyg
under jämförelsevis humant befäl.
På de slafskepp, hvilkas kapten och
manskap funno nöje i att plåga9 de
arma slafvarne, var piskan ett
jämförelsevis mildt redskap. Där användes
långa stripor af hvalrosshud, som förda
af en skicklig hand kunde borra sig
djupt in i köttet för hvarje slag, och
tumskrufvar så väl som andra
tortyrredskap voro alls ej ovanliga.
Att hvarje orsak till fruktan alstrar
grymhet bevisas bäst i slafhandelns
historia. Alla upptänkliga slag af tortyr
användes för att undertrycka och
bestraffa uppror. Hur högt
marknadspriset på slafvarne än steg, afrättades
ledarne af ett uppror ögonblickligen.
Den mildaste formen för dylika
afrätt-ningar var delikventemas hängning i
rårna. Om det då hände, att någon
af de dömde voro fastkedjade vid en
oskyldig, brydde man sig sällan om att
lösa den skyldiges bojor, utan högg
helt enkelt af hans arm och ben
ofvan-för järnringen, innan han hängdes.
Värkningame af slafvames dåliga
behandling visade sig naturligtvis vid
framkomsten genom en viss procents förlust
å lasten. Att denna förlust var
oundviklig visste kaptenen och drog därför
ej i betänkande att intaga större last
än utrymmet i början medgaf, ehuru
den häraf följande inskränkningen af
Utrymme högeligen befordrade de
ständigt förekommande epidemiska
sjukdomarna. Diarrhé och inflammation i
ögonen voro de vanligaste och spredo
sig med förfärande hastighet bland
slafvarne, och besättningen, som ofta hade
det föga bättre ställdt i afseende å
renlighet och föda, föllo lätt offer äfven
den för sjukdomar.
På slafskeppet Le Rodeur, som
lämnade Bonny i april 1819 med tjugutvå
mans besättning och etthundrasextio
slafvar, grepos de senare af en så oer-
hörd melankoli, att dagligen flere
stycken begingo själfmord och kaptenen
nödgades stäfja denna mani genom den
hemskaste tortyr på alla dem, som
ertap-pades vid något själfmordsförsök.
Samtidigt utbröt ögonsjukdomen och spred
sig bland både svarta och hvita med
sådan fart, att inom kort tid alla utom
en voro blinda. Då inträffade en
egendomlig händelse. Medan Le Rodeur
kom seglande med den ende seende
mannen vid rodret, fick denne sikte på
ett annat fartyg för fulla segel och styrde
ned mot detsamma, där man kunde
hoppas finna hjälp. Snart märkte
emellertid rorsmannen, att det främmande
fartyget gick vind för våg, och att
ingen människa syntes på däck. Då de
kommit på hörhåll från hvarandra och
rorsmannen skrek sitt: »Skepp ohoj!»,
kommo män fram till relingen och
ropade tillbaka, att hvarenda själ ombord
blifvit blind och bådo själfva enträget
om den hjälp, som Le Rodeur ämnat
tillförsäkra sig. Främlingen var det
spanska slafskeppet Leon. Le Rodeur
uppnådde Guadeloupe den 21 juni, då.
den man, som styrt det i hamn, äfven
blef blind. Leon hördes aldrig mer af.
Men ännu ohyggligare olyckor förde
slafhandeln med sig. Den på sin
hemort redan farliga afrikanska kustfebern
kom öfver till Amerika i dessa fartyg.
Det fanns inget härligare och sundare
klimat på jorden än Rio de Janeiros
sköna kust förr kunde erbjuda. Med
sommaren 1849 kom skräck och död
öfver på ett slafskepp. Den gula
febern höll sitt triumftåg längs kusterna,
och hamnarne fylldes af fartyg, hvilkas
hela besättningar omkommit.
På grund af gula feberns raseri
utspelades ombord på ett brittiskt
slafskepp Zoug ett drama, lika fasansfullt
ombord på fartyget, som egendomligt
efter dess ankomst till bestämmelseorten.
Zoug seglade från S:t Thomas den 6
september 1781 bunden till Jamaica
med fyrahundrafyrtio slafvar ombord.
Efter en tämligen gynsam resa befann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
