Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1903 - Om tatuering. Af Veor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
digt
mästerverk,
som endast
saknar
några afslu-tande drag
här och
h var för sitt [-fullbordande.-]
{+fullbordan-
de.+} Ägaren
till ryggen
hade
nämligen, innan
arbetet
fullbordats,
helt
plötsligt blifvit
bortkallad i
affärer till
Paris,
hvar-est han
sjuknade
och dog, [-medtagande-]
{+medtagan-
de+} i
graf-ven det
verk, som
Macdonald
ansåg som sitt yppersta.
Ett af de djärfvaste experiment inom
tatueringskonstens område företog
artisten på anmodan af en rik amerikan-,
ska. Hon hade blifvit trött på att
ständigt nödgas använda rödt smink på
kinderna och bad Macdonald skaffa
sig en konstant frisk färg. Han
tvekade i början, men uppgiften
intresserade honom, och med outtröttligt
tålamod började han en serie försök på
sitt eget skinn. Ännu i dag vittnar en
liten fläck af finaste ljusröd t just under
högra ögat om detta studium,
hvarunder hvarje nyans af scharlakans- och
kar-minrödt fick passera revy, innan han
fann den rätta.
Man kan tänka sig hvilken skicklighet,
som kräfdes för en dylik operation,
hvarunder ett enda litet sting på orätt
plats eller för djupt in betydde offrets
vanställande för all framtid. Experi-
mentet lyckades emellertid öfver
förväntan, och den hulda amerikanskan
lämnade hans atelier med den mest
förtjusande hy, som hvarken ålder eller
tvättning kunde förstöra.
Nyheten om denna upptäckt spred sig
som en löpeld, och det är en offentlig
hemlighet, att Macdonalds atelier sedan
denna tid varit belägrad af
skönhets-sökande damer.
Men Sutherland Macdonald är ej
endast artist utan äfven en skicklig
uppfinnare. Trött på de besvärliga
nålar af olika storlekar, som han
ständigt nödgades använda, uppfann han
en snillrik elektrisk tatueringsmaskin,
hvarmed han kan åstadkomma de mest
öfverraskande resultat. Hans porträtt
äro lika naturtrogna som fotografens,
teckningarnes konturer djärfva och
tydliga och skuggningen lätt eller tung
efter behof. Genom denna maskin har
äfven obehaget af nålstingen
försvunnit, den lilla irritation, som processen
åstadkommer, försvinner efter några
timmar, och ännu har ej ens det
känsligaste närvknyte beklagat sig öfver
Macdonalds behandling.
Ända tills nyligen har endast två
färger, nämligen indigo och rödt,
blifvit använda vid tatuering. En japanes
ökade antalet med en brun, och nu
har Macaonald upptäckt ytterligare
fyra, så att han för närvarande har sju
färger till sitt förfogande. Svårigheten
härvid är att finna färger, som ej
kunna utplånas. Naturligtvis kunna hvilka
färger som hälst prickas in i skinnet,
men de af mineralier framställda
färg-gerna åstadkomma förr eller senare en
inflammation i skinnet, som slutar med
att färgerna försvinna och lämna efter
sig ett fult märke på det tatuerade
stället.
Under årslånga experiment på sin egen
kropp lyckades Macdonald framställa
en vackert grön, en rik ultra marinblå,
en lavendel och, den svåraste af alla,
en rik gul färg, hvilka alla äro ej
blott fullständigt oskadliga för huden
Macdonald tatuerade denna
symbol på armen af Lord Roberts
son, samt äfven på — prins
Christian Victors arm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
