Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1903 - Personer och händelser. Af O. H. D. - Turkiet och Macedonien - Afliden norsk historieforskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Huru det i själfva verket förhåller sig med
dessa reformer, där de få en tillstymmelse
till utförande, visar sig bäst, då man
besinnar, att det alltid är den turkiska
befolkningens representanter, som utgöra
flertalet i domstolar, kretsförsamlingar och
ämbetsverk och att, fast den turkiske
ämbetsmannen sällan eller aldrig får ut sin
lön, turken dock icke är sinnad att låta
>giauren» spela herre i hans, den
rättrognes, hus. Det minsta som i så fall kan
vederfaras en kristen af en moslim, är
att han örfilas. I kretsförsamlingarna
sitta på tolf turkar fyra kristna och då och
då också en jude; vid domstolarna
överröstas de två kristna bisittame af de fyra
turkarne, och de förra veta mycket väl, att
det är fåfängt att söka göra sina åsikter
gällande, enär de därmed endast löpa fara
att ställas till ansvar för »förolämpning mot
domstolen». På sina ställen ha de kristna
bisittarne knappast heller annat göra än
att bjuda sina turkiska domstolskamrater
kaffe och pipor under förhandlingarna.
Dessa missförhållanden äro naturligtvis
svåra nog, men ändå värre är det tyranni,
som utöfvas af den s. k. »fältvakten», som
visserligen är till för att skydda åker och
äng för ohägn och skadegörelse, men
därjämte fungerar såsom »kronvittne» vid
bestämmandet af tiondet. Därvid är hans
röst allena afgörande, och han kan, allt
efter som det behagar honom, tala
osanning och af hat eller hämnd fördärfva den
stackars bonden, utan att någon på minsta
sätt bekymrar sig om dennes rätt. Under
sådana omständigheter år det just icke så
underligt, om macedoniema kasta
längtans-fulla blickar på Bulgarien, i hvilket det
skådar sin befriare och dit också alla
flyktingar från Macedonien begifva sig. 1 den
bulgariska armén äro sålunda af 2,400
officerare ett tusental macedonier, och man
inser lätt hvad detta har att betyda. Men
äfven i själfva Macedonien söker man
arbeta på att afskudda sig det turkiska oket,
och i detta syfte verkar den hemliga »inre
organisationen» därstädes, hvilken är elfva
år gammal. Denna organisation sörjer för
att väpna befolkningen, att sprida de olika
insurgentbanden i landet och sålunda skapa
kadrar för en eventuell resning. Dessa
band, som lära uppgå till ett antal af 800,
utgöras af 8 man hvart och ett, och deras
anförare äro för det mesta skollärare. De
underhålla den revolutionära andan i
landet och söka hämnas turkames
maktmissbruk eller ämbetsmännens orättvisor,
upptäcka och afrätta spioner och förrädare.
Då natten kommer, upphör i själfva verket
Turkiets herravälde i Macedonien, och den
hemliga organisationen intager dess plats.
AMERIKANSK KARRIKATYR ÖFVKR TURKIET
OC1I MACEDONIEN: »BESVÄRLIG
ÄGGRUFNING.»
Turkarne och deras reguliera trupper, i
synnerhet gränsbevakningen, stänga in sig
i sina boningar och blockhus och sticka
icke näsan utom dörren, förrän det åter
blir dager. Om dagen åter dölja sig
ma-cedonierna i sina tillflyktsorter bland
bergen, hvilka tillflyktsorter barrikaderats med
förhuggningar, och från dem skjuta de på
turkarne som på villebråd. Kvinnorna
fungera härvid såsom vakter och spejare. Hela
organisationen styres af en hemlig
centralkomité, hvars säte ingen känner, men
utöfvar öfver hela befolkningen,
museimaner såväl som kristna, bulgarer, som
utgöra majoriteten i organisationen, liksom
greker, serber o. s. v. en obegränsad makt,
ett verkligt skräckvälde, skipar rättvisa,
bemyndigar till äktenskap, anvisar en hvar
sin plikt och vakar öfver, att denna
full-göres och utöfvar en fruktansvärd
veder-gällningsrätt mot hvar och en, som
uppträder fientligt mot fosterlandets heliga
sak.
Natten till måndagen den
Afliden norsk 23 februari afled i Kristiania
historie- den framstående historikern
forskare. och geografen Gustav Storm,
född den 18 juni 184$.
Student vid universitetet i Kristiania 1862,
filosofie doktor därstädes 1874 och professor
i historia 1877, visade han sig redan i sitt
första arbete om »Snorre Sturlassöns hi
storieskrivning» såsom en forskare af rang,
och hvarje nytt arbete af honom bar också
vittne om den allt större betydelse han
erhöll inom sitt fack, till dess han intog he-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
