Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1903 - Personer och händelser. Af O. H. D. - Afliden konstnär - Afliden tidningsveteran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke till någon beställning. Werner har
sedan dess en tid varit bosatt i sin fädernestad,
därifrån han återvände till Italien. Bland
hans stafflitaflor må särskildt nämnas: »Hans
Brask tager afsked af Linköpings
domkyrka», målad 1882 och nu befintlig på
kungl. slottet.
Den 26 januari afled på
Miden tidnings- sin egendom Skenkarp i
när-yeteran. heten af Motala den gamle
publicisten och
skriftställaren C. F. Bergstedt, född den 24 juli 1817.
Bergstedt, som blef filosofie magister i
Uppsala 1842, var därstädes docent i
grekiska till 1851 och redigerade samtidigt
på 1840 talet flera tidskrifter. Från 1852
till 1855 var han äfven redaktör för Afton
bladet, och från i86£ till 1875 var han
ledamot af riksdagens första kammare.
Under dessa år utgaf han också en
tidskrift »Samtiden*, hvilken dock snart
upphörde. År 1868 grundläde han jämte A.
O. Wallenberg tidningen
»Stockholmsposten», som dock upphörde redan 1870.
Bergstedt var ledamot af
Vetenskapsakademien redan 1872. De senaste åren till
bragte han på landsbygden, och mycket
sällan syntes några vidare alster af hans
GUSTAV STORM.
eller kortare besök i
hemlandet, där han på de
senaste åren varit nästan glömd, i
synnerhet som han
ingenting exponerat och hans
namn aldrig nämndes i
tidningarna. Han var för öfrigt
en öfverspänd natur, blef
redan på sin första resa i
Holland katolik och lär till och
med under någon tid ha
tillhört ett munkkloster i
Spanien. Detta sammanhänger
måhända med hans
egendomliga förkärlek för
förrenässansens gamla mästare,
hvilkas målningssätt och
uppfattning han sökte tillägna
sig, utan battetänka, att
deras naiva konst hos en
modern målare svårligen kunde
bli annat än en stel och liflös
reflex. Med all sin stora
begåfning lyckades för den
skull Werner heller aldrig
vinna vare sig kritikens eller
publikens ynnest, och fast
han erhöll ett andra pris af
nationalmuseums nämnd för
sina utkast till
väggmålningarna därstädes, ledde detta
penna. Så förtjänstfull och omfattande
hans litterära verksamhet än var, delade
FRU RICR I SIN OR A KR.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
