Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1903 - Slafhandeln i Amerika. En redogörelse i tre afdelningar. Af John R. Spears. Bearbetning för Varia af E. R. Afd. III: Slafhandelns undertryckande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snart döko republiker liknande Aurys
upp pi hvarenda ö längs kusten af
slafstaterna och den stora republikens
krigsfartyg hade fullt upp att göra med
alla dessa små sjöröfvareflottor, som
ofta nog ej voro att leka med.
När lagarne emellertid blefvo så
skärpta, att till och med smugglingen
af slafvar var farlig, måste
slafhand-larne finna på andra utvägar. På mera
aflägset belägna öar samlade de då
ihop en massa afrikanska slafvar, lärde
dem några ord engelska för att de
skulle kunna gälla för infödda svarta
och planterade ut dem en och i
sänder. På sådant sätt uppstodo de så
kallade slafskolorna, där alla tecken
på slafvarnes afrikanska börd och hvarje
spår af deras under öfverfarten från
Afrika genomgångna lidanden måste
utplånas, så att ej något bevis kunde
företes om, att de på olaglig väg
blif-vit amerikanska slafvar, då de fördes
ut i marknaden. Att eleverna i dessa
skolor ej hade det så synnerligen godt
kan en hvar förstå.
Så småningom drefvos priserna på
slafvar upp till en svindlande höjd,
när endast banditer af värsta slag ville
riskera sina lif ombord på de vid hvarje
misstänkt kust jagade slafskeppen, hvilka
snart nog öfvergingo till mer fredliga
uppdrag. Men i deras ställe sågos
ej sällan mera snabbseglande ståtliga
fartyg och eleganta lustyachter nalkas
slafkusten i till det yttre helt
oskyldiga afsikter, men i verkligheten för
att där lasta en vara, som väl kunde
betala den lyx, som de nödgades
utveckla för att dupera de spanande
väk-tarne i deras väg. Många af dem
seglade under NewVorks Yacht-Klubbs
lysande vimpel och trotsade öppet hvarje
försök till visitering. Andra
manövrerades med en ötverlagsenhet, som
förtog de förföljande krigsskeppen hvarje
möilighet att uppbringa dem. Och
alla blefvo de väl betalda tor den risk
de löpte.
Vid slafkusterna lAgo under tulen
hela eskadrar, kryssande fram och åter.
Men som vi förut nämnt voro deras
instruktioner så begränsade, att de kunde
uträtta tämligen föga för att stäfja
slaf-handeln, hvilket också chefernas
rapporter vid hemkomsten tydligt
ådaga-lade.
De maktägande började inse sitt
misstag, och påtryckningen från
raot-ståndarnes till slafveriet sida började
bli för stark. Otaliga processer emot
slafskeppare och deras redare hade
blifvit så slappt förda, att dom arne
själfva inom sin egen krets började
dryfta lagarne och deras tillämpning
i denna riktning och beslöto tillämpa
dem så strängt som möjligt.
Det första exemplet härpå var domen
öfver kapten Nathaniel Gordon, en
erfaren slafskeppare, som den 7 augusti
1860 blef gripen med sitt fartyg Erie
utanför Kongo med 890 slafvar
ombord. Af dessa voro blott ett hundra
sjuttiotvå vuxna män, de öfriga
kvinnor och barn af båda könen. Gordon
var en af dessa infama karaktärer, som
föredrogo kvinnor och barn, emedan
de kunde behandlas hur grymt som
helst utan fara för uppror och
motstånd. Han fördes med sitt fartyg till
New York och blef där anklagad för
sjöröfveri. Den först utsedda
jurydomstolen kunde ej komma öfverens,
men efter förnyad ransakning bragtes
saken inför en ny jury, som den 6
november 1S61 förklarade honom
»skyldiga Den 30 i samma månad blef
Gordon dömd till döden.
Ända till den dagen hade processen
väckt föga mer intresse än andra
dylika. Slafskeppsägame i New York hade
litat på. att Gordon, liksom så många
andra förut, skulle klara sig med en
del böter och vidtogo därför inga extra
åtgärder till hans försvar, men efter
domens afkunnande satte de in hela
sm kraft för att få densamma upphäfd.
DA var det emellertid försent. Lagen
af iS.’o hade för första gången blifvit
ratt tiliampad, och den dömde måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
