Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1903 - Personer och händelser. Af O. H. D. - Dreyfusaffären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förfalskningar. I deputeradekammaren, där
Jaurés uppläste general Pellieux’ bref, kom
det därpå till en våldsam sammanstötning
mellan förre konseljpresidenten Brisson,
hvilken på sin tid förordnade om
Dreyfus-processens revision, och hans krigsminister
Cavaignac, som från tribunen vid denna
tid uppläste det af Henry förfalskade
aktstycket för att med dess tillhjälp visa, att
Dreyfus blifvit rättvist dömd.
Förfalskningen upptäcktes därpå, men först efter
fjorton dagars förlopp fann Cavaignac
lämpligt att meddela konseljpresidenten denna
upptäckt; omedelbart därpå skar Henry i
fängelset af sig halsen, och, såsom Brisson
riktigt anmärkte, hade tillfälle därtill beredts
honom genom Cavaignacs dröjsmål att
yppa hvad han visste, så att medel kunnat
finnas att förekomma Henrys själfmord.
Brisson gick ända därhän i sina
förebråelser mot Cavaignac, att han rent ut
förklarade, att han bort häktats, om icke
amnestien täckte honom. Cavaignac försvarade
sig visserligen med mycken häftighet,
men kunde i själfva saken icke reda sig,
utan trasslade in sig och förådde blott
alltför tydligt, att han såsom krigsminister
tilllåtit sig ett allt utom ärligt dubbelspel och
först, då ingen annan utväg fanns, låtit
häkta Henry! Därmed har Cavaignacs an
seende lidit ett svårt afbräck och torde
icke så snart återupprättas. Detta var
emellertid endast inledningen. Jaurés nöj
de sig nämligen icke med att i deputerade
kammaren förfäkta Dreyfus’ oskuld, utan
framhöll såväl i pressen som i tal på val
möten, att äfven under processen i Rennes
ett hemligt papper, en s. k. bordereau på
tjockare papper med en
marginalanteckning af kejsar Wilhelms egen hand med
Dreyfus’ fulla namn, hemligen uppvisats för
krigsrättens medlemmar, som däraf låtit
bestämma sig till att för andra gången
förklara Dreyfus skyldig. Tillvaron af detta
aktstycke har nu intygats af flera personer,
hvilkas namn förut icke förekommit i sam
band med Dreyfus, och bland dessa
personer spelar den bekante, högt ansedde
öfverste Stoffel, som under kejsar
Napole-ons tid var fransk militärattaché i Berlin
och därunder gjorde sig bemärkt för sin
klarsynthet, också en roll. Stoffel synes
emellertid på gamla dagar ha låtit föra sig
bakom ljuset till att tro på blotta hörsagor
af rent af barnsligaste slag. Utom det att
han mycket väl bort veta, att tyske
kejsaren, trots allt, ändå icke personligen sätter
sig i förbindelse med sin militärattaché i
K N ’ ^r" MYR FÖR PAGEN (KLADDER APATSClf : VON RUl.OW TtLL KLERIKAI.ERN A ! RBTA
i ’ JAC. UNDVIKER I DET l.ÄNGSTA ATT TA 1A MIG R1SMARCKS RUSTNING.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
