Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1903 - Personer och händelser. Af O. H. D. - Presidenten Loubet i Algeriet - England, Tyskland och Bagadbanan - Italiens utrikesministers afgång - Bostadsförhållandena i Stockholm och en milliondonation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stigningsarmén att bemäktiga sig beyens
hufvudstad, men därmed hade fransmännen
också fått fast fot i Algeriet, och från denna
utgångspunkt började landets eröfring. Det
blef Ludvig Filips regering förbehållet att
fullborda denna eröfring. Nu eröfrades
Constantineh, och i slaget vid Isly bröts
de inhemska scheikernas makt.
Abd-el-Kader, som varit själen i de inföddes
motstånd, fortsatte visserligen ännu någon tid
sitt motstånd mot fransmännen, men togs
slutligen till fånga, fördes till Frankrike
och lösgafs efter någon tid af dåvarande
prinspresidenten Louis Napoleon. Han
slog sig därefter ned i Syrien och blef
därstädes de kristnas beskyddare mot
muhammedanerna under de våldsamma
förföljelser, som utbröto på femtiotalet. Algeriet
var nu en fransk koloni, men ännu måste
oupphörliga uppror och resningar, framför
allt bland kabylstammarne i bergstrakten
och vid ökenranden, undertryckas, och
detta skedde ofta med barbarisk grymhet,
såsom t. ex. då general, sedermera
marskalk Pélissier, vid ett tillfälle lät röka
ihjäl lämningarna af en kabylstam, som
med kvinnor och barn tagit sin tillflykt
till en håla bland bergen. På de senaste
åren har det emellertid varit tyst och
stilla i Algeriet, endast mot de därstädes
bosatte judarne har en häftig upphetsning
varit rådande, men i det hela har kolonien
gått så mycket framåt, att den tid icke
torde vara långt borta, då Frankrike skall
börja skörda frukten af alla sina kostnader
för densamma. För den franska armén
har Algeriet länge varit hvad Kaukasus var
för den ryska på imam Schamyls tid, en
plantskola för krigare, men tyvärr också
en plantskola för mycken råhet och
grymhet, på samma gång de afrikanska
generalerna under det ständiga guerillakriget
förlorade blicken för kombinerade rörelser
med större truppmassor, något, som också
svårt hämnade sig under det tysk franska
kriget, då deras strategi och
manövrerings-konst ohjälpligt lämnade den i sticket.
Liksom England längst bort
England, Tysk- i Asien nödgas åse Rysslands
land och Bag- landvinningar, ser -det sig i
dadbanan. främre Asien också utsatt för
obehaget att få tyskarne till
en nära konkurrent om handeln och
samfärdseln mellan Persiska viken och Mindre
Asiens hamnar, i det den mycket omtalade
Bagdadbanan helt och hållet kommit i
tyskarnes händer och England, enligt
regeringens öppna förklaring i underhuset,
helt och hållet dragit sig tillbaka från allt
deltagande i nämnda banas anläggning.
Den bitterhet, som i England gör sig
gällande mot Tyskland har gjort, att denna
regeringens förklaring hälsats med bifall
af hela den engelska pressen och att
premierministern Balfours förklaringar i
underhuset af detta upptogos med allmänt
gU-lande. Man vill, trots anbudet, att åtta af
banans direktörer skulle vara engelsmän,
påtagligen icke vidare veta af någon
samverkan med Tyskland, som man anser ha
lurat engelsmännen i företaget mot
Venezuela, af hvilket endast Tyskland skördat
fördelame. I England tror man sig också
genom regeringens förklaring ha lagt
väsentliga hinder i vägen för Bagdadbanans
utförande. Huru det går med den saken,
torde emellertid endast framtiden komma
att utvisa. Visst är, att, kommer banan
väl till stånd, efter hvad det antages, för
tyska koloniala och merkantila intressen,
skola engelsmännen sannolikt icke bli de,
som komma att öfverdrifvet rosa marknaden.
På grund af undergräfd
Italienske utri- hälsa har den italienska
utri-kesministerns kesministem Prinetti afgått
afgang. från sin befattning. Han har
det eftermäle att ha varit en
bestämd och klarsynt man, som vetat hvad
han velat och med fasthet också arbetat
för det mål han föresatt sig. Prinetti har
endast i två år varit utrikesminister, sedan
han i denna befattning efterträdde
Visconti-Venosta, vid samma tid som
trippelalliansen med Tyskland och Österrike-U ngem
utgick. Under den i Italien allt mera växande
välvilliga stämningen för Frankrike fruktade
alliansens anhängare, att han icke skulle
förnya densamma; det visade sig emellertid
snart, att denna fruktan var ogrundad.
Prinetti förnyade nämligen tremaktsförbundet,
men drog på samma gång försorg om, att det
beröfvades sin agressiva karaktär och
erhöll en strängt konservativ och fredlig
prägel och icke vidare lade några hinder i
vägen för att det närmande till Frankrike,
som redan inträdt, skulle fortfara och leda
till ett godt förstånd mellan de båda
makterna, hvil ka, tack vare Crispis agressiva
och misstänksamma politik så länge varit
hvarandras ovänner. Den nye italienske
utrikesministern, amiral Morin, väntas skola
fortsätta den politik, som Prinetti med
framgång fört, och omsorgsfullt undvika alla
anledningar till missförstånd, som kunde
utöfva ett mindre fördelaktigt inflytande
den känsla af välvilja och vänskap, som
nu börjat utveckla sig mellan Frankrike
och Italien.
Stockholms invånare lida
Bostadsför- sedan åratal tillbaka af en
bo-hd/landena i stadsbrist, som, i stället för att
Stockholm och ens i någon mån lindras,
årlien milliondo- gen blir allt mera tryckande.
nation. I motsats till andra europeiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
