Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1903 - Personer och händelser. Af O. H. D. - Oroligheterna i Macedonien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den rörelse hos
befolknin-O roligheterna gen i Macedonien, som pågått
/ Macedonien. en längre tid, har nu omsider
slagit ut till full upprorslåga.
lCnappt en dag forgår, utan att man får
läsa om nya blodsdåd. An ha hus och
järnvägståg sprängts i luften med dynamit,
än ha turkiska byar öfverfallits, invånarna
mördats och byggningarna uppbränts, än
äter ha sammandrabbningar mellan
insurgentskaror och turkiska trupper ägt rum,
och under allt detta ha naturligtvis turkarna
icke varit sena att utkräfva hämd på de
kristna hvar och när de kunnat komma
ät. På detta sätt står hela landet i blod
och lågor, och som vanligt står den usla
turkiska regeringen vanmäktig, oförmögen
att genom lämpliga åtgärder och reformer
afhjälpa alla de olägenheter och
svårigheter hon själf uppammat. Vid gränsen lurar
Bulgarien på tillfälle att kunna ingripa,
liksom också hela den agitation, som
för-anledt upproret utgått och underhållits från
Bulgarien och till sin ledare har bulgaren
Sarafof, en ännu helt ung man, som redan
hunnit upplefva många af de äfventyr och
faror, som äro oundvikliga för den
politiska konspiratören, allra helst i sådana
länder som Turkiet och Ryssland.
Underrättelsen att den bulgariska regeringen
skulle ha häktat honom, en underrättelse
som för någon tid sedan var synlig i
pressen, synes vara oriktig, eller ock måste han
åter blifvit fri, ty så vidt man kan se, är
han på nytt själen i rörelsen, som dagligen
vinner all^ större utbredning. Skulle
slutligen äfven serberna aktivt blanda sig i
leken, hvartill de ingalunda tyckas sakna
lust, torde det icke vara omöjligt, att med
ens hela den orientaliska frågan åter
bringas på tapeten och att Ryssland, som nu
lyckligt och väl slutat sitt värf i Kina och
midt för stormakternas näsa utan krig eller
svärdslag, tack vare deras afundsjuka,
kortsynthet och feghet, kunnat sätta sig i
besittning af Mandschuriet och göra detta till
ett ryskt guvemement, åter vänder sin
uppmärksamhet till sina slaviska bröder på
Bal-kanhalfön och kommer dem till hjälp —
denna gången kanske med bättre lycka än förut,
ty nu lefver hvarken en Bismarck, en
An-drassy, en Beaconsfield eller en Salisbury
mera för att bjuda dess segrande vapen halt
eller vrida fälttågets frukter ur dess händer.
Det verk dessa statsmän gjorde på
Berlin-konferensen blef, såsom nästan alltid fallet
är med diplomaternas arbete, endast
half-gjordt arbete. De engelska statsmännens
inskränkta och egoistiska politik drog icke
i betänkande att åter utlämna de kristna
på Balkanhalfön åt Turkiets godtycke; de
nöjde sig endast med att såsom samvets-
O ROLIGHET ER NAS LEDARE SARAFOF.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
