Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1903 - Hos Abdul-Hamid i Yildizkiosken. Efter meddelanden från en f. d. turkisk diplomat och en sultanens forne hofämnetsman. Bearb. fr. engelska källor af B. H. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undertryckningsåtgärder. Han eger
tillräckligt skarp iakttagelseförmåga för
att följa hvad som pågår i det dolda
och såmedels klara sig ur de roest
kinkiga situationer; han är tillräckligt
skicklig analytiker och psykolog för
att genomskåda människor och förstå
att begagna sig af dem, aldrig i
förlägenhet för nya utvägar, nya snaror
och fällor, alltid färdig att förnedra sig
inför en fruktad fiende och gifva
hämnden lösa tyglar så snart han fått
honom i sitt våld. Innan han somnar
läses för honom ur någon bok
innehållande skildringar om mord och
af-rättningar, hans favoritlektyr, som
visserligen under framställningen af brottet
verkar upphetsande på honom, men
lugnandb och söfvande när man hinner
till berättelsen om brottslingens
afrätt-ning. Hans misstrogenhet närmar sig
vanvettets gräns. Så t. ex. när Kadri
Pasha, som fallit i onåd och aflidit i
Adrianopel, skulle begrafvas i
Konstan-tinopel, befallde sultanen helt plötsligt
att det redan på väg varande liket
skulle återsändas till Adrianopel, enär
hos honom uppstått den misstanken att
alltsammans endast vore en list af
Kadri Pasha för att åter smyga sig in i
hufvudstaden och st#älla till
konspirationer. Abdul-Hamid är en öfverlägset
skicklig pistolskytt och bär ständigt
en revolver dold någonstädes i kläderna.
Han följer med intensivaste
uppmärksamhet minsta rörelse hos personer i
hans närvaro, och vid audienser är
hans högra hand aldrig långt från
stället där revolvern gömmes. En
trädgårdsarbetare, som vid sultanens
promenad i Yildizparken hastigt reste sig
(rån sin nedhukade ställning för att
hälsa, nedföll i samma ögonblick död,
träffad af sultanens revolverkula. Samma
öde var nära att afklippa ministem
Hakin Pashas lifstråd, då han en gång
i majestätets närvaro plötsligt steg upp
för att gå och stänga ett fönster, enär
han tyckte sig finna att draget
besvärade hans herre. Denne grep ögon-
blickligen den under en näsduk gömda
revolvern, och det var endast genom
sin sinnesnärvaro att blixtsnabbt
åter-intaga den sittande ställningen ministern
lyckades frälsa sitt lif. En gång när
sultanen redan gått till sängs och hans
kammarherre RaghibBey på hans
befallning lutade sig ned öfver honom
för att tända hans cigarett och därvid
råkade göra någon rörelse som i
Ab-dul-Hamids inbillning föreföll hotande,
grep den vettskrämda monarken ett fast
tag om Raghib-Beys handlofvar och
utstötte vilda nödrop tills hela vakten
rusade in till hjälp.
Det sägs att Abdul-Hamid ångrar
sina förlöpningar som han fruktar skola
väcka agg mot honom hos hans om*
gifning. Det hör dessutom till såväl
hans politik som temperament att söka
ingifva folk tron på hans mildhet och
godhet. Han bjuder till att värfva
sympatier öfverallt, väl medveten om
att ingen älskar honom, han spelar
ofta rollen af en oskyldigt förorättad
och beklagar sig öfver människors
illvilja och otacksamhet med sådan
ärlighet i tonen att det åtminstone för
ögonblicket verkar öfvertygande. Hans
stämma, af naturen djup och hård, kan
stundom blifva smekande och mild,
och han besitter i hög grad förmågan
att göra sig angenäm mot dem han
vill vinna, synnerligast mot utländingar,
på hvilka han med uppbjudande af
alla medel ständigt söker görajrbästa
möjliga intryck. Också torde få
européer lämna honom utan att vara
hänförda öfver hans hjärtliga, vinnande
sätt och utsökta takt. Härigenom
af-ser han att motverka de ofördelaktiga
rykten som af den mot honom
fientliga, europeiska, fria pressen spridas
rörande hans personlighet. Äfven mot
egna undersåtar kan han stundom visa
välvilja för att därigenom främja sina
syften, och fullt förtrogen med den makt
guldet utöfvar, använder han i
korruptionens tjänst de penningar han förmår
utpressa af sitt land. Ty hans gunst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
