Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1903 - Hos Abdul-Hamid i Yildizkiosken. Efter meddelanden från en f. d. turkisk diplomat och en sultanens forne hofämnetsman. Bearb. fr. engelska källor af B. H. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppförda hus nedrifvas åter, intet
arbeta fullbordas enligt ursprunglig plan,
murtjocklekar ökas undan för undan
tills hela inre anordningarna förryckas.
Efter att ha tillbrakt förmiddagen i
arbete med sina sekreterare hvilar
sultanen en stund utsträckt på en
schäslong i något af kioskens smårum, och
företager sedan en kort promenad ute
i det fria. Därvid åtföljes han ständigt
af tvenne skyddsvakter och framför
honom går hans trogne mulatt Hassan
Pasha för att undanvisa hvarje
mänsklig varelse om sådan skulle på
outran-sakligt sätt råkat komma i
majestätets väg. I forna dagar, då sultanen
vågade sig så långt som ut i sin
privatpark, uppvaktades han alltid af
öfverste-kaffekokaren bärande ett brinnande
fyrfat, så att en kopp mocka när som
hålst var färdig att serveras. På den
tiden företogs äfven ridter och båtfärder
inom palatsets område, men numera
är sådant helt och hållet inställdt af
fruktan för mordattentat. Någon gång
söker Abdul-Hamid sin förströelse i
sitt harem, där han läppjar på ett glas
raki (bitterlikör) under det han lyssnar
till en melodiös stämma sjungande
österländska veka kärlekssånger. Harem
är en befäst byggnad med murar
af fyradubbel tjocklek och järndörrar
som slå upp utåt, så att i händelse
af upplopp det blefve omöjligt för
upprorsskaran att intränga. En korridor
förbinder den käjserliga paviljongen
med harem, som i öfrigt är fullständigt
isoleradt från andra byggningar.
Sultanen älskar icke ett dolce far niente,
han föredrar verksamhet framför
harems-lifvet. Hans eftermiddagar upptagas
ofta af ritning, målning, snideri eller
kemisk analys. Han största fruktan
är att bli förgiftad, och han önskar
sätta sig i stånd att själf undersöka
mat och dryck.
Klockan 6 om vintern och klockan
4 om sommaren äro hans
middagstimmar. Hans privata kök — en liten
kammare med fönstergaller och massiva
dörrar — gör intryck af ett
fästnings-rum, och inom detta bålverk tillredas
af köksmästaren Osman Bey under
öfver-vakning af öfverhofraästaren Kelardji
de rätter som äro afsedda för härskaren
öfver de rättrogne. Den enkla
måltiden serveras med iakttagande af ett
omständligt ceremoniel: tvenne höga
hoffunktionärer inbära ett litet,
färdig-dukadt, fyrbent bord som placeras
framför sultanen; efter dem följer en
hof-betjänt bärande på en bricka de med
en svart, af Kelardji med rödt lack
förseglad duk öfverhöljda rätterna;
därefter en annan lakej med brödet, och
slutligen en femte med ett försegladt
vattenkrus. Alltsedan den dag då
zigenaren Aafrtab profeterade att
Abdul-Hamid skulle regera endast så länge
han fortfore att dricka vatten från
Kiathané, har sultanen icke smakat
annat vatten. Aafrtab har belönats
och hans dotter fått plats i harem.
Alla som möta middagsprocessionen
på väg till sultanens gemak buga djupt.
Maten emottages af Kelardji, som i
majestätets åsyn högtidligen bryter
sigillen och bjuder rättema i tur och
ordning. Abdul-Hamid, som är lika
återhållsam som misstänksam, smakar
litet på en eller par och befaller att
återstoderaa skola sändas till de hofmän
han vill visa bevågenhet; ty att få
uppäta öfverlefvoraa af sultanens
måltid betraktas som ett högt ynnestbevis.
Allt emellanåt när sultanen gripes af
misstankar befaller han plötsligt Kelardji
att smaka på maten och afvaktar
forskande utgången af experimentet. Ett
annat försiktighetsmått är de prof med
matbitar han gör på hundar och kattor,
af hvilka han för sådant ändamål har
en mängd i närheten af sitt bord.
Framför annan föda föredrar han kokta ägg
såsom minst förgiftningsmöjliga. Den
mjölk han förtär kommer från
mönsterladugården i Yildiz, besatt med de
ädlaste kor, hvilkas foder
hufvudsak-ligen består af utsökta äpplen och päron
från fruktprovinsema i Mindre Asien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
