Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1903 - Är månen en död planet? Referat af en artikel skrifven af astronomen professor William H. Pickering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
%
C
«fc
35 juni, 8.8 dagar. | a8 juni, 5.7
ABULFED AKRATERN.
fläckar», synes tyda på befintligheten
af en mån vegetation. Dessa fläckar
karaktiseras af ett strax efter
soluppgången börjande hastigt mörknande
och ett mot solnedgången lika hastigt
inträdande förbleknande. Samtidigt
med fläckens mörknande följer stundom
förminskning af dess storlek, och
samtidigt med förbleknandet en
ytutvidg-ning. Vid tiderna närmast solens
upp-och nedgång äro fläckarna så godt som
oskönjbara. Vid sitt färgmaximum äro
några af dem djupt svarta, andra
mörkgråa och andra åter af ljust grå färg.
I närheten af månekvatom inträda
förändringarna i färgstyrka vanligen under
loppet af några timmar efter
soluppgången, då däremot på högre
breddgrader flera dagar förflyta, innan de
taga sin början, hvareftet de likväl
försiggå ganska raskt. Inga dylika
fläckar ha kunnat iakttagas norr om
dagar.
(
O
A
x juli, 8.S dngar. | 3 juli, to.8 d
ALBULFEDAKRATRRN.
+ 55:te breddgraden eller
söder om — 6o:de. De
förekomma ständigt i
förening med små kratrar
eller djupa, smala klyftor
* och äro ofta symmetriskt
^ anbringade kring de förra.
När de uppträda inuti
krat-Wf rar, är det alltid — såvida
de ej äro af mycket stor
utsträckning — på
djupaste delen af
kraterbottnen. Är denna slät och
jämn, inträda icke
nämnvärda förändringar af fläcken, men på
kuperade och skrofliga kraterbottnar
pläga variationerna bli mycket
framträdande. Dessa fläckar, som äro mörkast
när månen är full, men förblekna mot
solens upp- och nedgång, kunna ju
påtagligen icke på minsta vis bero på
skugg-fenomen, utan måste angifva tillvaron af
verkliga förändringar af ett eller annat
slag på månens yta. Den enda enkla
förklaring synes vara den, att det på
månen existerar organiskt lif, icke
nödvändigtvis identiskt med, men dock
liknande en vegetation. Och denna
förklaring öfver anförda
variationsfeno-men vinner i tillfyllestgörande
fullständighet om vi därvid betrakta det långa
raåndygnet såsom motsvarande ett
jorde-år, under hvilket vegetationen spirar
upp, når sin fulländning och åter dör
ut. Vid observationer gjorda å
Frank-linkratems inre tedde sig den
förekom-• mande »variabla
fläcken» sålunda: efter
soluppgången var kraterns
botten ljus, men
mörknade småningom och
jämnt, tills på tredje
dagen, då dess nordöstliga*
ste del började blekna
ut. På sjette dagen hade
detta spridt sig till en
fjärdedel af bottenytan.
Under fjärde dagen visade
lgaT. sig en obetydlig mörkning
i trakten söder om central-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
