- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 6 (1903) /
595

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1903 - Meyer Rothschild. Några ord om grundläggaren af familjen Rothschilds förmögenhet. För Varia af —ts

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och en af de tre andra sönerna 2oo
millioner samt till den unge sonsonen
50 millioner, hvarjämte änkan erhöll
det ej långt ifrån Paris liggande slottet
J^erribres jämte dess tafvelsamling och
dyrbarheter, de senare uppskattade till
cirka tio millioner francs.

Då man för öfrigt så ofta får höra
omtalas en Rothschilds uppköp af alla
möjliga pretiosa, gammalt Sévresporslin
m. m. eller s. k. bibebts, torde vi här
få påpeka, att det företrädesvis är den,
äfven i Paris bosatte baron Adolf
Roth-schild — en kusin till den nuvarande
chefen för pariser-firman — hvilken
bebor det ytterst smakfulla hotellet vid
park Monceau, som under flera tiotal
af år hopat skatter af bibelots,
hvari-genom han förvandlat detta sitt hotell
till ett museum, hvilket i hvarje
afse-ende — utom hvad äldre oljefärgstaflor
beträffar — öfvergår hvarje annat
museum i hela världen.

Med sin släkting i London, chefen
for Londonfirman, delar han för öfrigt
ryktbarheten att vara innehafvare af det
vackraste och dyrbaraste vieux Sévres.

Det torde härvid få påpekas,
hurusom konung Oscar II äfven är en bland
dem, som i likhet med de nämnda
begge Rothschildame äger en bland
de största samlingar af gammalt
Sévresporslin.

Såsom en egendomlig slumpens
skic-kelse torde med anledning af baron
Adolf Rothschilds bibelotssamling få
anföras, hurusom den förnämsta, enligt
hans åsikt, konstskatten i hans
samlingar härstammar från vårt anspråkslösa
land, i det att för mer än 20 år sedan
världens förnämsta kända bergkristall,
den s. k. kristallgåsen, som då tillhörde
framlidne friherre Axel Löwens
sterb-hus, hamnat hos baron Adolf
Rothschild och, efter att ha genomgått
åtskilliga mellanhänder, kostat honom

600,000 francs.*

• Enligt franska le Figaro, ett nummer
under april eller maj månad 1883, vi
minnas ej riktigt.

Slottet Ferriéres, beläget på ett par
timmars afstånd från Paris, på hvilket
kejsar Wilhelm och furst Bismarck
residerade under det sista fransk-tyska
kriget, äfven det ett konstmuseum af
hög rang och nu tillhörigt den parisiske
bankchefen, köptes på 1830- eller
40-talet af den äldre Rothschild från, om
ej en naturaliserad svensk, dock från
en i Sverige bosatt person, en farbror
till nuvarande förste hofstallmästaren
hertig Gustave Fouché d’Otrante.

En anekdot rörande
underhandlingarna om köpet af detta slott kunna
vi ej underlåta att i förbigående
omnämna. Den är betecknande nog för
att visa, huru en milliardär såsom
baron Rothschild trodde sig för 60 å 70
år sedan kunna uppträda mot äfven
en i det moderna samhället så
framstående person som en hertig.

Den som skrifvit dessa rader har hört
denna anekdot af en person, som hört
den direkt ur framlidne hertig
d’Otran-tes egen mun, och den lär vara fullt
autentisk.

Vi låta därför hertigen själf tala:

»Jag hade begärt en ganska hög
summa för Ferriéres och väntade
köparen, baron James Rothschild, hvilken
dag som helst. Slutligen kom han,
åtföljd af en hel stab af både
handsekreterare, kusk, betjänter och kockar,
ty han hade eget kök med sig.

När vi efter en längre öfverläggning
ej kunnat enas om köpesummans
storlek, och baron Rothschild stod färdig
att resa tillbaka till Paris, framställde
jag den helt naturliga frågan, om jag
finge se honom såsom min gäst vid
mitt middagsbord. Jag erhöll det då,
måhända af mig väntade men ändock
öfverraskande svaret, att, allrahelst han
hade eget kök med sig, han alltid
brukade äta middag hos sig själf, äfven
om han vore på ett främmande ställe,
samt att han nu ämnade göra på
samma sätt. Ännu mera öfverraskad blef
jag dock, då han tillade, att han
däremot, å sin sida skulle känna sig oänd-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:59:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1903/0600.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free