Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1903 - Italienska författarinnor. Af Astrid Ahnfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VITTORIA AGANOOR.
di San Ginsto etc. Dessa
författarinnor började sin bana vid en tidpunkt,
då det nyss förenade Italien ännu icke
hunnit forma nya förhållandens nya
ideal, en tidpunkt, då
kvinnoemancipationen ännu icke framträdt, ännu icke
skrifvit sina lagar. Och sedan denna
framträdt, hafva isynnerhet de båda
mest bemärkta författarinnorna af det
»gamla gardet», Ma tilde Ser ao och
Neera, på det skarpaste dragit i
här-nad däremot, och betydligt skjutit
öf-ver målet med att till alla delar
fördöma kvinnans frigörelse och rätt till
individualitet, förklarande henne endast
vara skapad för kärleken.
Den obarmhertiga statistiken visar
utan forskoning hvilken skrämmande
— polygami skulle uppstå, ifall de båda
författarinnornas råd följdes.
Kanske kunna dock råden komma
till användning den dag äfven kvinnan
måste deltaga i krigstjänst, och hennes
antal till följd däraf blir en smula
decimeradt.
Förhållandet att Ma tilde Ser ao och
Neera icke på något sätt varit
fram-bärare af nya ieéer, har varit skuld
till att deras böcker i hög grad sakna
— idéer. Stor berättande talang får
dock icke frånkännas Matilde Ser ao.
och har hon mer än en gång blifvit
jämförd med såväl George Sand som
Eliot. Hon har isynnerhet, och
lyckligast, beskrifvit den varmblodiga
neapolitanska befolkningen, hvilkens
sentimentala sida dock en hel del
öfver-drifvits. Egendomligheten i deras
karaktär är väl pointerad, och det
iakttagande ögat går ofta rakt på
målet.
Mindre lyckade äro hennes
skildringar af aristokratiens och de högre
samhällsklassernas lif. De gifva
intryck af någonting artificiellt och
upp-konstrueradt.
Neeras böcker innehålla icke samma
brusande lif som Matilde Seraos. De
äro i hufvudsak själsanalyser och
sysselsätta sig föga med det verkliga
lif-vet. Hennes första framgång ägde
rum för en tjugofem år tillbaka, och
bestod i boken Teresa. Den skildrar
en gammal mamsells trista lif och
tillvaro i små förhållanden. Boken väckte
stort uppseende och är ännu icke
bortglömd. Därefter har Neera icke gifvit
något som öfverträffat eller ens varit
likställdt i värde med denna verkligen
förträffliga skildring, fastän
produktionen varit ganska stor. Hon har i sina
följande böcker liksom ständigt sökt
och famlat, icke åstadkommit något
organiskt helt, något harmoniskt eller
fast i linjerna. Se här några af dess
titlar: Straff, Lydia, Farväl, Ett
fogel-bo, Min sons bok, Striden för en idé,
I drömmen, Ensam, Det gamla huset.
Hennes sist utkomna bok, bärande
titeln Passion, har först varit tryckt i
Italiens främsta tidskrift, la Nuova
Antologia, och tyckes detta sista
arbete gifva ett löfte om något förut
okändt hos den femtiosjuåriga
författarinnan. Dessa sidor spraka en eld och
en värme som förvånar. Hvart har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
