Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1903 - Personer och händelser. Af O. H. D. - Frankrike och Italien - Den ungerska krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mit Europas politiska kretsar att frukta
för trippelalliansens vidare bestånd. Att
döma af de ord, i hvilka de offiiciella
skåltalen höllos, skulle mellan Frankrike och
Italien numer finnas mer än en entente,
nämligen en accorde, som ju kommer en
alliance ganska nära. Med den hjärtlighet,
som för närvarande råder mellan Italien,
Frankrike och England, skulle man också
rent af vara frestad tro, att en ny
trippelallians mellan Europas tre mest
demokratiska stater vore under uppsegling eller
åtminstone under förberedelse för att
ersätta tremaktsförbundet mellan Tyskland,
Österrike och Italien, hvilket i själfva
verket numer också ter sig något murket,
icke minst till följd af de inre svårigheter,
i hvilka den österrikiska monarkien
befinner sig.
I den Habsburgska
monar-Den ungerska kiens cisleithanska rikshalfva
krisen. ha de inre stridigheterna af
gammalt hört till ordningen för
dagen, men nu äfven allt sedan tidigt i
våras en kris rådt äfven i den
translei-thanska rikshalfvan, hvars utgång och
följder ingalunda äro utan fara för
Österrike-Ungern. Som man vet. äro ungrarn e i
högsta grad måna om sina rättigheter, och
som de på de senare åren varit vana att
höra sig betecknas såsom monarkiens
förnämsta stöd, har deras känslighet för allt,
som på något sätt kunnat träda deras na-
tion alstolthet för nära, också i betydlig
grad ökats. I våras kom den kejserliga
högsta krigsledningen på den tanken, att
icke blott öka antalet rekryter i den
ungerska armén, liksom för rikets öfriga
delar, utan äfven förlänga rekryternas
öf-ningstid och införa ett reglemente, enligt
hvilket alla kommandoorden skulle tillhöra
tyska språket. 1 dessa åtgärder såg den
ungerska parlamentsmajoriteten ett brott
mot den konstitutionella författningen, enär
kejsaren påbjudit den i sin egenskap af
högste krigsherre, och icke såsom kung
af Ungern låtit besluta den på vanlig
parlamentarisk väg. Följden häraf blef i det
det ungerska parlamentet en envis
obstruktion, som alldeles förlamade regeringens
gång. Ministären Szell föll, och den
minister, åt hvilken kejsaren uppdragit att
förmå ungrarna gilla de vidtagna
åtgärderna, förre banen af Croatien, grefve
Khuen-Hedervary, betedde sig så
klumpigt som möjligt och lät till och med
ertappa sig på försök att besticka
medlemmar af oppositionen. Han måste afgå,
men erhöll på nytt kejsarens uppdrag att
ställa sig i spetsen för den ungerska
regeringen; — ett steg, som naturligtvis på
intet sätt var ägnadt att bryta oppositionens
motstånd eller lugna sinnena. En
kejserlig handskrifvelse, som förklarade, att hela
saken berodde på missförstånd, befanns
icke tillfyllestgörande, att då sedermera
KONUNGEN AF ITALIEN HÄLSAR PRESIDENTEN LOUUKT MED MINISTRAR.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
