Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1903 - Per Daniel Holm. Af Anshelm Schultzberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i snedbacken och långt därbortom stora,
ljusa vidder under dallrande soldis.
Eller är det en lugn insjövik med
sväfvande morgondimmor, hvaröfver en
rosafärgad flock af små lätta
fjädermoln bygger ett lika praktfullt som
egenartadt rymdperspektiv. Dessa
dukar och många deras sy>kon hoppades
man att få återse. Det kan icke
förnekas att den afhållna lilla utställning,
som ägde rum i Konstnärshuset under
den 7 till 14 november, föreföll allt
för mycket »en passant». Som sagdt,
den var dock af ett visst intresse, ty
genom dessa lösa blad, äldre och nyare
studier, som nu
framvisades, fick den för Holms
konstutöfning intresserade
en klar inblick i de stigar
han vandrat. Blad efter
blad vittnade om huru,
frigjord från slentrian och
manér, han visste att föra
pensel och penna. Med
lätt, nobel teknik
framtrollade han dessa
oändligt stämningsmättade
blyertsteckningar, som göra
bläddrandet i hans
skissböcker till en säregen
konstnjutning. Här och
hvar har skissboken fått
ökadt värde genom en
lätt och läckert nedkastad akvarell. På
detta område var Holm en lika erfaren
som intresserad konstnär, hvilken höll
strängt .på den äkta akvarelltekniken.
De vackraste prof härpå ingingo i
ofvan-nämnda utställning, hvarifrån vi
minnas präktiga utsikter från Fredriksberg
(Bergslagen) samt björkpartier med
vajande löfverk och soliga lufter,
oöf-verträffligt framställda.
Med hvilken frisk och glad
sångar-blick vandrade han ej fram uti våra
ljusdallrande bergslagslandskap,
glädjande sig lika hjärtligt åt markens
ljung och mossa, stenar och stugor
som åt den sommarvarma luftens
seglande skyar och fjärran glimmande
sjöar. Holm införde furornas sus,
barrdoft och löfskogsgrönskan uti det
svenska landskapsmåleriet. Det var ett
betydelsefullt steg för vår nationella
konstutveckling som Holm tog, då
han, öfvergifvande de grunder, hvarpå
gamle Fahlcrantz och Marcus Larson
byggt sin konst, slog sig ned i sin
hembygds backar för att på det mest
enkla och trohjärtade sätt berätta huru
vackert det är i vårt land utan
inkomponerade schweizerkaskader, utan
rytande oväder med hop vräkta
jättefuror. Motiven för Holms
framställningar funnos verkligen därborta i en
aflägsen bergsbygd. Det var från sin
hemtrakts ängar, höjder och dalar, så
lika mången annans, han beredde
stadsbon glädjande eringar om uppfriskande
sommardagar ute i naturen, och de
väckte en oemotståndlig längtan bort
till hans marker, där storskogen
bygger mur kring tjärnens stilla, svarta
vatten, eller till de ljusa utsikterna,
hvarifrån man blickar ut öfver
myrmarker, talldungar, torp och sjöar. Och
kom man väl dit, konstaterade man
med beundran och tacksamhet, att
Holm i sina bilder talat en vacker
sanning. Hur enkelt motivet än var,
förlänade han det skönhet och
innehåll. Det talade alltid ett för oss lätt-
p. d. holm: akvarell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
