Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1904 - Fried. Krupp & C:o. En skildring af nutidens största industrianläggning. Af A. E. T. Olan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRI ED. KRUPP & C:o
07
ella anläggningar kommit att omfatta
ett stort antal fabriker i olika städer,
hafva nu nått ett sådant omfång att
firmans bruttoinkomst hvarje år är
mycket större än hela den svenska
statskassans intäkt genom skatter,
tullar etc. Fried. Krupp har alltid
genom ett mönstergillt fabrikat stadfäst
sitt världsrykte, och firman utgör nu
för tyskarne en verklig nationens
egendom, föremål för deras stolthet och
beundran. De båda sista
kanonkungarne voro äfven personliga vänner till
kejsarfamiljen, som ofta gästade deras
praktfulla hem, Villa Hugel vid Essen.
Det är gjutstålet, som skapat
firman Krupps storhet, det är konsten
att framställa och i stora massor
behandla detta glashårda material,
hvil-ket, då den förste Krupp lefde,
nästan var en kemisk kuriositet, som
tillfört fabriken i Essen namnet som
världens främsta stålverk. Stålet, detta
i våra dagar oundgängliga ämne,
framställdes fordom genom flera olika
metoder, hvilka dock alla hade det
felet, att metallens massa ej blef fullt
fast, utan framvisade delar af mindre
hållbarhet och styrka, samt äfven
bläsor i strukturen. Man sökte på många
sätt att afhjälpa detta, särskildt
lyckades en engelsk urmakare Benjamin
Huntsman 1740, att genom smältning
och omrörning af stålet bibringa det
en homogen natur, utan
oregelbundenheter vid gjutning i formar.
Hemligheten med denna procedur lär förut
sedan urminnes tider varit känd af
Indiens fakirer, hvilka framställde
underbara svärd af s. k. Bombaystål, men
det blef dock slutligen en tysk
arbetare, som efter många års försök
lyckades att åt den vesterländska
kulturen upptäckta ståltillverkningens
hemlighet.
Peter Friedrich Krupp (f.
1787), hvilken 1810 etablerade sig som
grofsmed i Essen, fann en dag under
sitt arbete i smedjan, huru man skulle
kunna smälta stålet med bibehållande
af alla dess goda egenskaper, samt
erhålla en fast gjutmassa. Man
känner ej de experiment Krupp utförde i
sin smedja, där han arbetade likt en
forntida alkemist, men ett år efter
verkstadens anläggande, lät han bygga
en smältugn, den första i sitt slag,
och i hvilken stålfabrikationen efter
hans nyupptäckta metod tog sin
början.
Trots den nya uppfinningens
betydelse blef densamma endast föga
bemärkt och Krupp rönte ingen
framgång utan kämpade ständigt vid sitt
arbete med nöden delande många
stora uppfinnares öde, och afled 1826
i fattigdom, efterlämnande två söner,
af hvilka den äldste Alfred Krupp
(f. 1812) blef smedjans ägare, ehuru
densamma under hans barndom
leddes af modern. Krupp stod sedan i
många år vid städet med endast 9
arbetare i sin tjänst, och under ett
kvartsekel fortfor detta förhållande med
en ständigt osäker framgång, ända
till dess Krupp gjorde de första
försöken att införa gjutstålet i
vapentekniken.
Detta skedde 1843, då han
konstruerade en gevärspipa af stål, hvilken
fyra år senare efterföljdes af en
tre-pundig kanon utaf samma ämne, och
efter praktiska försök befunnos
resultaten öfverträffa förväntningarne,
och Krupp beredde sig att göra saken
bekant inför världen. Sedan han 1848
öfvertagit affären som ensam ägare,
exponerade han på den första
världsutställningen (London 1851) några
gjutstålskanoner, som väckte stort
uppseende, samt vunno allmänt
erkännande, samt ett extrapris »Council
medal», men längre kom det ej, ty
bronsen behärskade fullkomligt
artilleriet.
På Pariserutställningen 1855 rönte
hans kanoner ännu mer
uppmärksamhet, och beställningar inkommo från
Egypten och Tunis. Dessa exotiska
länder tillkommer sålunda äran, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
