Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1904 - Personer och händelser - Hans majestät konung Oskar II:s 75-års födelsedag - Det norske Löwe - Aalesunds brand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ipersoner *&sm
Ifoánöeiser
Den 21 januari kunde
Hans maje- Sveriges folk fira en älskad
stat konung och vördad monarks
fö-Oskar II:s delsedag. Hans majestät
75-års fö- konungen fyllde nämligen
delsedag. denna dag 75 år. Då
konung Oskar den 21 januari
1829 föddes såsom tredje son af
dåvarande kronprinsen Oskar och dennes
gemål, kronprinsessan Josefina, anade
nog ingen, att den unge furste,
hvil-ken blef hertig af Östergötland, en dag,
skulle efter sin äldste broder, kung
Carl, bestiga Sveriges och Norges
troner. Ingen människa bär emellertid
sitt öde i sin hand, och döden, som
så ofta spelat roll af en oförmodad
tertius interveniens, roade sig äfven
denna gång att kullkasta alla
framtidsberäkningar, huru sannolika dessa än
kunde förefalla. Först afskar han
hertigens af Uppland, prins Gustafs,
lifs-tråd vid redan unga år, och därmed
hade hertigen af Östergötland ryckt
ett steg närmare tronen. Kung Carl
stod emellertid i sin blomstring af
manlig styrka och hälsa, och ingen
kunde tro, att ett så kort lefnadslopp
var den kraftfulle monarken beskärdt.
Utan att efterlämna manlig afkomma
afled kung Carl nämligen den 18
september 1872 i Malmö, dit han från
en fruktlös badresa till Aachen,
återkommit dödsjuk. Hans broder, som
just stod i begrepp att skynda till hans
sjukläger, hann icke längre än till
järnvägsstationen, då det dödsbud
inträffade, som gjorde honom till konung.
Sedan den dagen ha nära 32 år
förflutit, och kung Oskar har kommit till
de gränser för människans lefnadsålder, I
som det endast är ett fåtal lyckligt!
lottade att öfverskrida. Men i sin höga I
ålders vackra höst står kung Oskar I
som en blid och ljus furstegestalt, I
omgifven af barn och barnbarn, aktad
och ärad såsom den till karaktär,
be-gåfning, kunskaper, andlig höghet och
ädelhet främste bland Europas regenter
och uppburen af medvetandet om väl
uppfyllda plikter och aldrig svikande
nit för "brödrafolkens väl."
Att kung Oskar velat
Det norske hugfästa minnet af sin
fö-Löwe. delsedag på ett sätt, som
kunde bereda vårt
broderland Norge en rangställning bland de
gamla europeiska monarkierna, borde
väl icke kunna förtänkas den gamle
konungen. Då han för den skull
stiftade orden "Det norske Löwe", så
skedde detta för att motsvara en ofta
uttalad önskan, att Norge också skulle
äga ett ordenstecken af samma rang
som Serafimerorden och med denna
jämställda utländska ordnar. St.
Olafs-orden motsvarade icke denna ställning,
och det sätt, hvarpå den nya orden
invigdes genom att tilldelas den tyske
kejsaren, som blef den förste riddare
af densamma, har icke kunnat annat
än väcka den lifligaste tillfredsställelse,
om också anledningen varit sorglig
nog.
De gamla egyptierna
Aalesunds plägade vid sina fester och
brand, gästabud uppställa en
likkista i festsalen till
påminnelse om lifvets och glädjens
förgänglighet, och för att den glädje, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
