Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1904 - Doktor Becks och professor Fjeders system. Af Edgar Allan Poe. Försvenskning af S. L—r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
VÄRJA
af ålder och vanvård. Dess åsyn fyllde
mig afgjordt med en känsla* af
be-klämning, och jag höll in min häst,
hälft besluten att vända om. Men jag
skämdes genast öfver min
klenmodig-het och fortsatte.
När vi redo fram till inkörsporten,
märkte jag, att den stod något öppen,
och att ett manligt ansikte tittade ut
genom springan. Ögonblicket efteråt
kom mannen emot oss, nämnde min
följeslagare vid namn och skakade
hjärtligt hand med honom, i det han
bad honom stiga af. Det var
Monsieur Malliard själf, en prydlig, något
korpulent herre af gamla skolan, med
fint sätt och en viss air af allvar,
värdighet och auktoritet öfver sig, som
var högst respektingifvande.
Sedan min vän presenterat mig,
omnämnde han min önskan att bese
anstalten och erhöll Monsieur Maillards
försäkran, att han skulle visa mig allt
tillmötesgående. Därefter tog han
farväl, och jag såg honom inte mera.
Sedan han begifvit sig af, förde
direktören in mig i ett litet, men
särdeles behagligt förmak, som jämte andra
tecken till en förfinad smak innehöll
åtskilligt af böcker och ritningar
äfven-som blomkrukor och musikinstrument.
Vid ett piano satt en ung och mycket
vacker kvinna och sjöng en aria af
Bellini, men vid mitt inträde hörde
hon upp med sin sång och mottog mig
med behagfull artighet. Hon talade
med sakta röst, och det låg något
kuf-vadt öfver hela hennes väsen. Jag
tyckte mig därjämte upptäcka spår af
lidande på hennes ansikte, hvilketvar
ytterligt, ehuru enligt min smak icke
obehagligt, blekt. Hon var klädd i
djup sorgdräkt och väckte inom mig
en känsla af med intresse blandad
aktning och beundran.
Jag hade hört i Paris, att Monsieur
Maillards anstalt leddes enligt ett
system af mildhet och lampor — »det
milda systemet», som man sade — att
alla bestraffningar unvekos .. att man
endast sällan tog sin tillflykt till
inspärrning. .. samt att alla patienterna,
på samma gång de i hemlighet
bevakades, åtnjöto mycken skenbar
frihet, så att de flesta af dem tillätos att
gå omkring i huset och tillhörande
område klädda i sina vanliga kläder
precis som om de varit i besittning
af förståndets fulla bruk.
Med dessa uppgifter i minne var
jag försiktig med hvad jag sade till
den unga damen, ty jag kunde icke
säkert veta, om hon var klok eller ej,
och i själfva verket lyste hennes ögon
med en viss orolig glans, som till
hälften kom mig att tro, att hon icke
var det. Jag inskränkte mig därför
till samtal i almänna ämnen och till
sådana, som jag icke ansåg
misshagliga eller upprörande ens för en
sinnessjuk. Hon svarade fullkomligt
förnuftigt på allt hvad jag sade, och
äfven i de fall, där hon själf tog
initiativet till något yttrande, präglades
hennes ord af det omisskännligaste
sunda förstånd. Men en lång
bekantskap med vanvettets metafysik hade
lärt mig att icke sätta någon lit
till dylika bevis på sinnets hälsa,
och jag fortsatte hela samtalet
igenom att iakttaga samma försiktighet,
hvarmed jag börjat det.
Emellertid bar en sprättig betjänt
in en bricka med frukt, vin och andra
förfriskningar, af hvilka jag tog för
mig som vederborde. Strax därefter
lämnade fruntimret rummet. När hon
hade gått, blickade jag frågande på
min värd.
»Nej — sade han — åh nej... en
medlem af min familj — systerdotter
till mig och en särdeles fint bildad
flicka.»
»Jag ber tusen gånger om förlåtelse
för min misstanke», svarade jag, »men
ni torde finna den ursäktlig’. Det
utmärkta sätt, hvarpå ni sköter om era
affärer här, har rönt mycken
förståelse i Paris, och jag tyckte det var
blott alltför antagligt, ser ni–––––»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
