Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 5, maj 1904
- Sjukgymnastens saga. Af Hugo Öberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJUKGYMNASTENS SAGA
299
tviflans mod utföra sista akten i
behandlingen. Det är afklappningen
med flathänderna.
Offret vet hvad som nu väntar och
försöker resa sig, hotande med
käppen. Ansiktet blir mörkblått af
mödan, och »skalptofsen» vajar vildt öfver
hjässan. Nu!
På en gång smattra slagen utefter
den armes ben med en förfärlig
precision och kraft. »Sitting Bull» faller
tillbaka, viftande med käppen i
vanmäktig förtviflan. Exekutionen
fortgår i crescendo och kulminerar i ett
smatter, som låter likt den
triumferande hämndens hånskratt. Så släppa
plågoandarna sitt offers ben, som
tungt falla till golfvet, och med
händerna för näsan, halfkväfda af damm
och återhållen andedräkt vackla de
bort, innan »Sitting Bull» hinner resa
sig och slå dem med käppen.
Excellensen har sjunkit ned i en stol
och tar sig för bröstet. Han är
alldeles perdu. Genom tårarna ser han sin
vän lumphandlarn sakta vältra sig upp
från pinbänken med en på en gång
öfvergifven och road min. Han
förstår ej, att det är hans byxor, som
vålla denna förfärliga munterhet. Han
tror, att det skall vara så på denna
roliga gymnastik, där man är så
uppsluppen och skojfrisk, som om där
vore själfva den verkstad, i hvilken
all världens goda humör tillverkas.
Och det är icke utan, att han hvarje
dag längtar en smula till sin pinbänk
bara för att få höra sin vän
excellensens hjärtliga skratt...
*
Fru Paula Rune hyrde ut möblerade
rum. I ett af dem bodde sedan ett
år herr Valther Stenning, sjukgymnast.
Han hade befunnits vara en ytterst
stillsam hyresgäst, som spred en
egendomlig stämning af höfviskhet
omkring sig. Den unga frun hade
annars tämligen obehagliga
erfarenheter af vissa manliga
inackorderingars sätt mot vackra damer.
Hon fattade ett lifligt intresse för
denne unge man som med en nästan
utmanande diskretion ibland
passerade henne i den långa korridor, af
hvilken våningen tudelades.
Hög och elegant kom han då med
spänstiga steg, vek åt sidan och
blottade sitt aristokratiska hufvud med
det kastanjebruna håret, som naturen
friserat i mjuka vågor. Han såg
vänligt och vackert på henne, men den
nästan militäriskt stela masken med
sin böjda näsa, de käcka, mörka
mustascherna och den kraftiga hakan
stramade alltid på ett sätt som afstyrde
hvarje ansats till närmande.
Någon enda gång växlade de några
likgiltiga ord, och hon hörde, att han
hade en varm, skiftande stämma.
Då gick fru Paula in i sin salong
och såg sig i en af de två stora,
härliga trymåer, som förgyllde upp den
tunga, nästan hotellmässiga
möbleringen därinne.
Besynnerligt. Det var en ny
erfarenhet för henne detta, att en man var
så kylig inför hennes behag. Hon
hade varit utsatt för mycken
efterhängsenhet i sina dagar. Första gången
man friade till henne på allvar var
hon bara 14 år. Och sedan hon blef
skild från mannen och försökt göra
sitt rätt stora möbelkapital
räntegif-vande genom att arrangera en
inackorderingsaffär, hade hon oafbrutet varit
utsatt för anbud af alla slag, från de
mest höfViska, hedrande till de
vanliga, om oädla afsikter vittnande. Och
nu denne likgiltige Stenning!...
Hade hon då blifvit så gammal och
ful? Hon var ju bara 27 år ändå!
Hon rätade på sig, sträckte upp
armarna öfver hufvudet med det stora,
bruna håret och knäppte ihop de
hvi-ta händerna. Hade hon inte de
mjukaste små smektassar i världen ? Hon
spände den smidiga figuren med
välbehag, den fylliga bysten sköt fram,
ofrivilligt reste hon sig i på-tå-häf
och lät armarne göra ett par bågar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 12:59:49 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/varia/1904/0304.html
