Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1904 - Litteraturkrönika, af Jacobine Ring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
VAR/A
fysisk synpunkt, från hälsovårdens
ståndpunkt betraktadt, är det ett verk
för hvilket våra kvinnor böra vara
författarinnan tacksamma, som hon i
Kvinnokroppen lämnat dem. De få
där lära att sköta sig själfva och känna
sig själfvd, en i vår uppfostran
alltjämt allt för mycket försummad sak.
Men arbetet har större betydelse
än så. Just i dessa tider, då
meningsbrytningar äro så starka om, hvad
sedlighet är, ger detta arbete e n fast
grund att stå på, när många andra
grunder störta samman. Skulle en
sedlighetsnorm, som bör kunna bli
fast, verkligen bli det, den som vill
förklara det budord i vår katekes, som
afser regleringen af människans
skyldigheter, mot sig själf och andra som
led i släktkedjan betraktad, på
följande vis: du skall lefva så att du vid
uppfyllandet af din släktdrifts kraf
hvarken skadar dig själf eller andra;
då bör d:r Sandelins bok kunna
lämna en säker grund för, hur man i
enlighet med den moderna
vetenskapens och hygienens alla fordringar
skall lefva för att detta kraf skall bli
fylldt.
Ett annat stort häftesarbete har i
dessa dagar utsändt sitt första häfte:
Sloanes berömda verk öfver Napoleon
Bonaparte, öfverflyttadt till svenska
af förfaren hand. Jag får när verket
föreligger fullbordadt, återkomma till
en redogörelse för min uppfattning
däraf. Tills vidare inskränker jag mig
till att anmäla dess utgifvande och
erinra om, att det af den engelska
kritiken hälsats som det kanske mest
tillförlitliga arbete öfver den store
korsi-kanen som utkommit. Times
litteraturkritiker framhåller särskildt på en
gång dess liffullhet och dess sträfvan
efter att opartiskt ge sanningen.
Den Napoleonskult som rådde här
ännu fram mot midten af förra seklet
och kom exempelvis Tegnér att dyrka
honom som ett förkroppsligande icke
blott af kraften utan äfven ljuset i
människoanden finnes väl icke längre
nu. Men intresset för »ödets man»
är dock alltjämt tillräckligt starkt för
att man med glädje skall hälsa
utgif-vandet på vårt språk af ett arbete, som
vill lära oss icke blott, hur den yttre
utvecklingen af Napoleons öde blef
sådan den blef, utan äfven hur hans
inre människa under
omständigheternas påverkan formades i enlighet med
sina gifna förutsättningar. Man kan
för öfrigt ha en anledning äfven nu i
tidsomständigheterna att vända
tillbaks till intresset för Napoleon och
söka förstå honom. Icke blott för
sina hänförda beundrare står han gent
emot dem, som sedan delade hans
arf, som en representant för storheten
i motsats till litenheten, storsinnet i
motsats till lumpenheten, ärligheten i
motsats till hyckleriet, geniets rätt i
motsats till traditionens slentrian. Män
af dylikt lynne ha förnyadt kraf på
intresse under en ålder, då åter
hycklande Guds-nådes-härskare tala rättens
och fridens ord men idka våldets och
orättens gärningar, då på nytt
lismare-kongresser söka förvända folkens syn
på de maktegandes verkliga syften,
äfven om nu kongressbesluten bära
Haags eller Berlins och icke Wiens
poststämpel, då, om en Tegnér
funnes, han med samma skäl som under
den förra heliga alliansens dagar
kunde sjunga:
»Fridspalmen blef oss ett stamträd till slut,
i dess skydd bo folken i ro.
Ordning går in och skatten går ut,
och på köpet fås kristelig tro.
Handeln är fri och hvar loflig näring,
och vid hvar kröningsfest fri förtäring.
Hejsan! Religionen är jesuit,
människorätt jakobin.
Världen är fri och korpen är hvit,
vivat påfven och hin!
Ut vill jag resa till Tyskland att lära
dikta sonnetter till tidens ära.»
30. april.
Jacobine Ring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
