- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 7 (1904) /
348

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1904 - Ensamhet. Af Guy de Maupassant. Öfvers. för Varia af Ths B—m

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2ÖE3BEO

ENSAMHET.

Af Guy de Maupassant.
Öfvers. för Vahia af Ths B—m.

T^Xet var efter en herrmiddag. Den
-*~^ hade varit mycket animerad. En
af gästerna, en gammal vän, sade till
mig:

— Vill du göra en tur utmed
ave-nue des Champs-Élysées?

Och vi hade gått, med långsamma
steg följande den långa promenaden
under träden med dess späda grönska.
Intet ljud annat än storstadens
ständiga och orosfyllda brus. En frisk
vind svalkade våra ansikten och
legionen af stjärnor spred sin silfverglans
öfver den svarta himmelen.

Min följeslagare sade till mig:

— Jag vet icke hvarför, men jag
andas lättare här i natten än öfverallt
annorstädes. Det tyckes mig som om
min tankeskärpa blef intensivare. Jag
har stundtals dessa tankens ljusglimtar,
som under en sekund kommer en att
tro, att man skall upptäcka den gu-

domliga hemligheten i tingen. Men
fönstret stänges strax. Det är slut.

Tid efter annan sågo vi två stora
skuggor glida utefter husväggarne; vi
gingo förbi en bänk, där två varelser,
sittande sida vid sida, ej utgjorde
annat än en svart fläck.

Min vän talade sakta:

— Stackars människor! Det är ej
afsmak de ingifva mig utan ett
oändligt medlidande. Bland alla
människo-lifvets mysterier är det ett jag har
genomskådat: vårt stora lidande i lifvet
kommer af, att vi ständigt äro
ensamma, och alla våra handlingar, alla våra
ansträngningar gå blott ut på att
undfly denna ensamhet. De där, dessa
älskande i fria luften söka liksom vi,
liksom alla skapade varelser, endast
att få ett slut på sin isolering, om
blott för en minut, men de förblifva, de
förblifva alltid ensamma och äfven vi.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:59:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1904/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free