Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, juli 1904 - Ali och Bachir. En Biskra-historia. Af Anna M. Roos. Illustrerad med 8 bilder efter originalfotografier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tigt stora som bestå af hundratals
människor och djur —, där
förekomma, som ni nog kunna förstå, ofta
kärlekshistorier. De unga flickorna
och de unga männen ha lättare att
träffas där än annorstädes. Hvarje
afton gå flickorna till närmaste källa
för att hämta vatten — det är, som
ni vet, hos oss alltid kvinnornas göra
— och då smyga sig de unga männen
efter dem för att få se dem och
kanske tala några ord med dem.
En gång för fem, sex år se’n befann
sig i en af dessa karavaner, som draga
fram igenom den stora öknen, en
yngling som hette Lakdar. Han älskade
en ung flicka, som hette Täta, och
hon älskade honom. Men flickans
föräldrar ville ej tillåta, att dessa två gifte
sig med hvarann. Och de förbjödo sin
dotter att ens tala med Lakdar.
Så hände det en dag, när det led
mot aftonen, att Täta var ute och
lekte med sina vänninor. De voro ett
litet stycke utanför lägret; där dansade
AU OCH BACHIR
389
ARABISK Sl-INNERSKA. (bISKRA.)
de och sjöngo sina sånger. Och Täta
märkte, att hennes älskade låg gömd
i närheten bakom en af de stora
tuf-vorna med sträft grönt gräs, som bilda
liksom små kulfar i öknen. Och hon
förstod, att han var där för att få se
en skymt af henne och få höra hennes
stämma.
Då sade Täta till sina väninnor: Lå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
