Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, juli 1904 - Quimperlé. Resebref till Varia från »Låg-Bretagne». Af E. F. Med fem bilder efter originalfotografier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
QUIMPERLE
397
i dödsdvala och aldrig förmått vakna.
1 blyinfattade rutor tycktes ansikten
under hvita hucklen glömt sig kvar
sedan sekler bakom evigt blommande
geranier. En krökt häxliknande
gestalt, stödd mot en käpp, linkade
öfver torget och försvann i
dörröppnin-ningen till ett hus med svartnade
korsbjälkar.
Hotellet jag nådde på slingrande
stigar gaf mig ytterligare ett intryck
af något öfvergifvet och bortglömdt.
Tvänne gamla systrar mottogo mig
som den länge väntade gästen och
be-gynte i det rymliga köket tillreda
en måltid, som kunnat räcka för tjugu
personer.
Kyrkan Saint Michels massiva torn
hängde öfver den smala gata, vid
hvil-ken jag bodde och liksom fyllde den
med en stor, djup skugga. Nedåt gick
jag mot den »låga staden», där Isole
flyter svart och blank mellan vittrade,
af murgröna täckta husfasader, ett
Venedig i smått. I glädje öfver att
hafva sluppit ut från de skymmande
murarna med deras utbyggen och
trappor, springer floden därefter
sjungande att möta den muntra Elli, som på
sin väg hvirflat kvarnhjul och lyssnat
till tvätterskornas klappträd och prat.
Mellan de båda flodarmarna ligger
det gamla Benediktinerklostret,
sammanhängande med kyrkan Sainte
Croix, en af Bretagnes äldsta och
egendomligaste, byggd i rundel efter
samma plan som Saint Sepulchre i
Jerusalem. Hvarje innersida af
huf-vudporten prydes af vackra
basreliefer, men tyvärr har kyrkans
ursprungliga stil mycket förstörts genom ett
senare restaureringsarbete. En abbot
från 1500-talet hvilar under en
sten-sarkofag i den af romanska pelare
uppburna kryptan, som äfven gömmer
grafven af helgonet Gesslois, Saint
Urlon populärt kallad, ännu i dag
åkallad mot gikt, antagligen emedan han
själf, innan han lade sina ben till ro
under kyrkans stenplattor, lidit af den-
GAMMALT HOTELL I QUIMPERLE.
na krämpa, ådragen genom
refekto-riets alltför rikliga välfägnad. Klostret
med dess inbyggda gård användes
numera till prefekturbyggnad, träskor
klappra där en gång sandalerna
långsamt gräft trötta spår och »papurs
Timbres» bäras ut genom dörrar,
hvil-ka fordom endast slötos bakom
mediterande bröder. Platsen framför med
sina klippta häckar har en gammaldags
prägel och med undantag af pojkarna,
som barbacka hade hästar till vattning
och de mänskliga drönare, hvilka med
metspön öfver stenbarriären fördrifva
timmarnas enahanda, tyckes allt lif
utdödt. För en stund glömmer
främlingen lyssna till urets ständiga
tick-tack, medan hans öga följer Laitas
ljusa band, vecklande sig ut i
glittrande krökar bland ängarnas mjukhet.
Han får en förnimmelse af att själf en
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
