Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1904 - Den unga och förnäma damen under Ludvig XV:s tid. Af Gustave Larroumet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454
VÄRJA
Boudoarens väggar äro dekorerade
med en af dessa fantastiska
framställningar, där en mängd blad, blommor
och fantastiska djurbilder blott hafva
till ändamål att för ögat framställa de
mest behagliga och nyckfulla bilder
såväl hvad färg som form beträffar.
Sängen, med sitt röda, med guld
broderade sammetsomhänge, är
placerad uti en alkov, prydd med
speglar. Hörnskåpen äro japanska,
lackerade arbeten, byrån försedd med de
mest fina inläggningar samt
bronsbeslag, och stolarne klädda med
broche-radt siden. Stil Caffieri har
redan intagit B o u 1 le ’ska skolans plats.
Medan kammarjungfrurna förbereda
anordnandet af morgontoaletten, har
markisinnan fuktat sina läppar med
en kopp choklad och fattat tag i en
bok. Det är G i 1 Bias, hvars
sista häften nyss hafva kommit ut och
framkallat alla samhällsklassers lifliga
och passionerade intresse. Det aren
förtjusande bok, men som utgör en
komplett motsats till en sådan af den
mera aktningsvärda skolan.
Nu sitter hon här, med sin bok i
hand, insvept i musslin och spetsar
framför sin toalett. Hennes kvinnliga
betjäning ordnar hennes hår i enlighet
med »la mode basse», * hvilket just var
motsatsen till peruken under »le grand
siècle». Detta var ett mycket enklare
sätt att hafva sitt hår, med små
friserade bucklor, hvilka pryddes af en
plym, en juvel eller en liten mössa af
spetsar. Sedan verkställdes
smink-ningen, som modet föreskref att bära
i mycket stark färg, och slutligen kom
turen till »les mouches», som den unga
kvinnan anordnade själf, ty de
förlänade åt ansiktet det personliga
utseendet. De gåfvo ett uttryck af både
lynnet och karaktären. Där sattes nu
t. ex. »lönnmörderskan» i ögonvrån,
. *) D. v. s. med håret nästan slätkammadt,
åtminstone ej stigande alltför mycket i
höjden.
»la majesteeeuse» på pannan,
»l’en-jouée» och »la galante» på kinden, »la
coquette» i närheten af läpparna.
Under den föregående tidsåldern
hade madame de Sévigné med sitt
friska och en smula massiva utseende
utgjort skönhetstypen.
Under den nuvarande epoken
fordrades en mera fin elegans: den
förlängda ovalen, den lilla uppnäsan, en
liten mun, stora ögon, den tunna
hakan och denna mjuka och smidiga
hals, som Watteau gaf åt sin
Finett e.
Sådan var modets makt, att den
fasonerade världsdamen från denna
epok efter sin bild.
Modet eller bruket har redan
börjat sprida sig, att man vid sin toalett
tager emot den man, som man
favoriserar. Sedan man blifvit iklädd den
dräkt man valt för stunden — en
si-denklädning med högt lif, vid som
en domino, af ljus och liflig färg, på
ett förtjusande sätt veckad ifrån
nacken ända ned till hälarna, hvilken
dräkt antagit namnet Watteau —
blifva hrr tillbedjare insläppta för att göra
sin kur, under det att domestikerna
komma för att erhålla sina befallningar
och furnissörerna sina beställningar.
Om den äkta mannen är af riktigt
god ton, så är nu ögonblicket äfven
för honom inne att visa sig hos sin
hustru.
I händelse att madame de
Mainte-nons forna elev skulle ha tagit sig för
att alltför mycket hålla af sin man, så
skulle — för att sätta tro till »1’ é c o 1 e
des b o u r g e o i s » — hon på det
mest spefulla sätt blifvit erinrad om
hvad konvenansen kräfde, på följande
sätt:
»En äkta man, som man älskar!
Akta er noga för att tala på detta sätt.
Man skulle misskreditera er, man
skulle rent af skratta ut er! Se där, skulle
man säga, är markis de Moncade;
men hvar är då hans lilla hustru? Hon
förlorar honom ej ur sikte, hon talar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
