Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1904 - Normalskjortor. Skiss af Artur Möller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476
VARIA
nom eller ej. Men han förekom mig.
Och då vi stego af utanför vår
gemensamma port föreslog han mig till och
med att stiga med upp och dricka ett
glas apelsinlemonad.
I tamburen blef jag föreställd för
fru Tornberg. Hon hade en rent yttre
likhet med sin man. Hade jag mött
dem på gatan hade jag antagligen
tagit dem för syskon i stället för
makar. Samma fyrkantiga
ansiktslägg-ning med något utstående kindknotor
och samma askblonda benade hår.
Hon förde oss in i ett stort
kvadratiskt rum, högt till taket med två stora
fönster inåt gården och golfvet täckt
af en vaxduksmatta. Vi slogo oss
ned kring det runda matbordet i
midten, familjens sedvanliga
samlingsplats, och jag blickade mig omkring.
Några få solida, sträfva, men
välbärgade möbler, en stor skänk af ek, ett
hälft dussin stolar af furu och ett
litet bokskåp af mahogny.
Framför det senare stannade min
värd med händerna i kors på ryggen.
— Den möbeln anser jag ändå för
den viktigaste i mitt hus. Boken,
det är den som skall göra
mänsklighetens lycka, eller hur?
Jag vet inte hvilken ostyrig
aversion som tvang mig att reagera mot
denne hedersman i allt:
— Hm, är ni säker på det, herr
Tornberg? Jag tror att boken gör
oss till skuggor och förgiftar
mänskligheten. Vill ni lyda mitt råd så
sälj ert bibliotek och skaffa er en
dragharmonika i stället.
Då jag såg hur båda stirrade på
mig med vedervilja skyndade jag
till-lägga :
— Ja, förlåt mig, men jag älskar de
gamla hemmen med en psalmbok och
ett klaver.
Nu tog hustrun i.
— Ja visst, där har vi den igen, den
gamla goda tiden ja. Det var måntro
så trefligt för oss fruntimmer att sitta
i de där hemmen och inte göra annat
än sjunga vid klaveret och läsa poesi
och vara vacker under ögonen ...
— Vackert så, fru Tornberg,
vackert så, försökte jag lugnande. Den
tidens kvinnor förstodo sig kanske
med all sin oduglighet bättre på det
stora underverket...
— Hvilket underverk, om jag får
fråga? Jaså, kärleken. Ni hör visst
till de där förstockade,
gammalmodiga, så ung ni är. Jag
säger herrn att det var ett
förödmjukande tillstånd för kvinnan
detta — hö! — liksom om hon inte
skulle ha en hö g r e uppgift än art gå
och svärma för en karl — ett
nedsättande tillstånd för hennes
värdighet, det var just hvad det var.
Hennes make som märkte att
situationen började tillspetsa sig ansåg det
på sin plats att trubba af den med
några försonliga ord.
— Hm, Lovisa menar inte så illa,
men hon tycker som jag att hvart skall
ha sin tid och sin plats. Och kärleken
får inte breda sig på bekostnad af
andra praktiska omsorger. Inte vill
du afskaffa kärleken helt och hållet,
tillade han och klappade henne
vänskapligt där bak.
— Nåja underverkens tid är förbi,
sade jag och sökte ein öfvergång:
anser ni de husliga göiromålen fullt i
öfverenstämmelse med kvinnans
kall, fru Tornberg ?
Fru Tornberg måtte ha misstänkt
något försåt, ty hon svarade i
förtäckta ordalag.
— Men vid sidan af, eller rättare
sagdt, öfver de sysslorna har jag
en annan, en lifsuppgift,
hvar-med jag tjänar mänskligheten. Jag
har nämligen hedrats med
förestànda-rinneplatsen för lånbiblioteket C och
där sitter jag fyra dagar i veckan till 9.
Där bland böckerna är jag i mitt
rätta element.
Hennes ord motsades på ett
egendomligt sätt af det husligt fyrkantiga
ansiktet och händerna, som säkerligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
