Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1904 - Två dikter. Af Vald. Tjäll - Är du feg? - Blif min!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Du är fri, du är fri,
du får styra din färd,
hvart du vill, hvart du vill
i den lockande värld.
Du får kasta dig ut
midt i världsvimlets larm,
du får känna dess brus
i din vidgade barm.
Kring din skälfvande mun
spela kraft och passion —
i din dämpade röst
är en lidelsens ton —
Du vill ut, du vill bort
från de drömmandes led,
från de sofvandes led!
Du vill med, du vill med,
där med sjudande kraft
världens pulsåder slår,
och där världslifvet högt
uti bränningar går!
Slut ditt öga och njut —
ifrån fjärran du hör
likt ett vindarnes tjut
de kampandes kör!
Nå, allt tvifvel fördrif —
bättre kamp, bättre nöd
än en sofvandes lif,
än en smygande död!
Ah — du tvekar då nu!
Är din kraft ej nog seg?
Längtan bränner dig ju —
— — är du feg — är du feg?
Du måste lemna hem och gård
och far och mor och syskon små
och ge’ dig fritt uti min vård
och följa, hvart jag än vill gå!
Och tro på mig och ge’ dig helt!
Jag lider af all denna lek,
jag lider af att ha’ dig delt —
jag vill ha mer än kyss och smek!
Jag vill ha allvar först och sist,
vill äga dig med själ och sinn’ —
Följ med om ock till nöd och brist,
blif utan tvång och tvekan min!
Men utan dig min värld blir tom!
O, barnet mitt, du, barnet mitt,
jag talte visst om fattigdom —
o, nej, ditt sinne är för blidt,
för vek för bördor är din själ!
Min arm är stark, mitt hjärta ungt —
allt kan jag bära för ditt väl,
att du skall ha’ det godt och lugnt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
