Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1904 - Från Amerika. Öppet bref till Dick Bergh och andra vänner. Af Cecilia Wærn - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖPPET BREF TILL DICK BERGH OCH ANDRA VÄNNER
Af CECILIA WÆRN.
Under ett vinterbesök hemma har jag,
som egentligen har min
verksamhet i Amerika, jämnt blifvit utfrågad
om »Amerika» och själf till slut
blifvit nästan generad af att det, jag haft
att säga, verkat så betydelselöst,
lösryckt och platt. Man borde väl dock
hafva något af intresse att berätta om
det land, där man under rätt lyckliga
omständigheter varit bosatt i sju år
eller, rättare sagdt, haft sin verksamhet,
Ty bosatt är man väl ej i ett land,
där man inte ens har ett »pied-à-terre»
utan slår sig ned provisoriskt, än här,
än där, för vintern, skickar sina 16
små boklådor, som om vintern
föreställa bokhyllor, och annat pick och
pack till Storage Warehouse — så fort
skolan slutar — och beger sig
gladeligen i väg till Europa för att rota i
medeltidsstäder eller ligga hemma på
landet i en af Sveriges fagraste och
mest silfverskimrande bygder. Nej, i
Amerika slår man inte rot, såvida man
ej är maka och husmor, eller ingenjör,
som byggt bo med en liten boarding-
house-flamma och därigenom så
småningom inympats på den amerikanska
stammen genom detta otroligt
verksamma ympvax, de dagliga små
vanornas, och låtit morgongröten och
isvattnet, vattenledningen och
redwood-inredningen så småningom undantränga
bilderna af de svenska husgudarna,
smörgåsbordet och kvällstoddyn,
skuroset och björkvedsbrasan. Sådana
bosatta och rotslagna Skandinaver torde
det finnas många, äfven i Östern, för
att nu inte tala om farmarne i Västern
och hela den väldiga kolonien i
Chicago, där andra förhållanden råda än
dem jag känner till. Men för den
främling, som hvarken har hustru eller
man, badrum eller sommar’piazza’, utan
endast tillhör den stora skocken af
lärare eller litteratörer, utländingar eller
infödde, som samlats i New York,
torde just rotlösheten vara ett af
huf-vuddragen af det »Amerika», som man
får se i New York.
Och vid närmare eftersinnande är
det väl inte så underligt ändå, att
äfven den, hvilken vistats sju vintrar i
New York som verksam medlem af
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
