Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1904 - Teater, af H. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
544
VARIA
för kritisk publik i öfvergangstiden till
säsongens kommande, mer värdefulla
repertoar.
Af Gustave Brinquets roll hade hr
O. Byström åstadkommit en mycket
god figur, en framställning som
öfver-raskade genom sin konsekvens i spel
och maskering. Det var en väl
beredd prestation och med en del saker,
exempelvis affärsöverenskommelsen
i första och vredesutbrotten i sista
akten, som lofvade godt för
kommande uppgifter.
Som den unga frun mellan sina två
män, efterträdaren och efterträdarens
efterträdare, hade fröken Olga
Anderson en god kväll med lugnt och
behagligt spel och vid ett par allvarligare
moment i stycket — hvilka för resten
svuro mot pjäsens farshumör — med
enkel och sann poängtering af känsla
och kvinnlighet. — Fröken Kumlin,
som var ny på denna scen, hade ju ej
mycket mer att göra i sin roll än
skratta och detta gjorde hon tillräckligt;
hennes uppträdande var för öfrigt
okonstladt, hvaremot diktionen visser-
ligen var klar, men för
konservatorie-grammatikalisk.
Af herrarna hade, utom hr Byström,
egentligen hr Barcklind endast en
verklig roll och som han nog så
hu-mörgladt bemödade sig att ledigt
framställa utan att dock förmå sätta
vare sig New York-smartness eller
Paris-chic på figuren. Hr Hagman
var som svärfadern stereotyp och
brukade en del af sina tråkiga
mimik-mannerismer, men lyckades bra i
slutaktens uppgörelsescen. Herrar
Victor Lundberg och Klintberg skämde ej
bort respektive roller. — Uppsättning
och regi, som vanligt på denna
teater i allo tillfyllest. — Publiken hade
med all säkerhet roligt men var njugg
på applåder.
Hvad nästa nyheter blifva är ej
till-kännagifvet från någon af teatrarna,
men bland de första blir utan tvifvel
Octave Mirbeaus »Affär är affär» på
vår, jag hade så när sagt enda, i alla
händelser starkaste och bäst
tillgodosedda soen, Svenska teatern. — En
premiär, man kan längta efter.
H. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
