Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1904 - Châli. Af Guy de Maupassant. Öfvers. från franskan för Varia af Ths B—m - I - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
590
VARI A
att upphöra, förrän hvar och en hade
fått sin del.
Som jag trifdes mycket väl bland
dessa ruiner, lät jag föra dit mina
instrument för att arbeta där. Men så
snart aporna märkte
precisionsinstrumentens glänsande metall, togo de
utan tvifvel dessa saker för
dödsmaskiner och flydde åt alla håll under
upphäfvande af vilda skrik.
Ofta tillbringade jag mina aftnar
med Chåli på ett af gallerierna, som
vette utåt sjön Vihara. Vi betraktade
utan att tala den glänsande månen,
som gled fram i himlens midt,
kastande öfver vattnet en dallrande
silf-vermantel, och där nere på andra
stranden linjerna af de små pagoderna,
liknande graciösa champignoner, som
skjutit upp med foten i vattnet. Och
tagande i mina armar min lilla
älskarinnas allvarliga hufvud, kysste jag
sakta och länge hennes glänsande
panna, dessa stora ögon, fulla af det
hemlighetsfulla hos denna
ålderdomliga och sagolika jord och hennes
lugna läppar, som öppnade sig under
mina kyssar. Och jag kände en
förvirrad sensation, mäktig, poetisk
framförallt, en känsla som om jag ägde
en hel raoe i denna lilla flicka, denna
vackra och mystiska raoe, hvarur alla
andre tycktes hafva utgått.
Prinsen fortsatte emellertid att
öf-verhopa mig med gåfvor.
En dag sände han mig ett
ovän-tadt föremål, som uppväckte hos Chäli
en passionerad beundran. Det var
helt enkelt en af basarernas
billighetsartiklar, en af dessa kartongaskar,
öf-vertäckta med fastklistrade snäckor. I
Frankrike skulle detta på sin höjd vara
värdt fyrtio sous, men där borta var
värdet af detta föremål oskattbart. Det
var utan tvifvel det första, som blifvit
infördt i riket.
Jag placerade det på en möbel och
lät det stå där, småleende åt den vikt
som tilldelades denna otäcka
godt-köpsgrannlåt.
Men Chåli upphörde ej, att full af
vördnad och hänryckning, betrakta och
beundra asken. Hon frågade mig
gång på gång: »Tillåter du, att
jag-tager i den?» Och när jag gifvit
henne tillåtelse därtill, lyfte hon på locket
och satte på det igen med tusen
försiktighetsmått, hon smekte med sina
fina fingrar helt mjukt den lilla
snäck-dosan, och hon tycktes genom denna
beröring erfara en deliciös njutning,
som genomträngde hela hennes kropp.
Emellertid hade jag afslutat mina
arbeten och det blef nödvändigt för
mig att återvända. Det dröjde länge
innan jag kunde besluta mig härför,
kvarhållen af min ömhet för min lilla
väninna. Till slut måste jag taga mitt
parti.
Fursten anordnade, tröstlös, nya
jakter, nya kämpaspel, men efter
fjorton dagar, upptagna af dessa nöjen,
förklarade jag mig ej kunna stanna
längre, och han lämnade mig min
frihet.
Afskedet från Chåli var
hjärtskärande. Hon grät med hufvudet
lu-tadt mot mitt bröst, alldeles öfver sig
gifven af sorg. Jag visste ej hvad jag
skulle göra för att trösta henne, då
mina kyssar ej tjänade till något.
Plötsligt fick jag en idé och resande
på mig gick jag efter snäckasken, som
jag lämnade henne. »Den är för dig.
Den tillhör dig.»
Då såg jag henne småle. Hela
hennes ansikte upplystes af en inre glädje,
af denna djupa glädje, då en omöjlig
dröm helt plötsligt blir verklighet.
Och hon omfamnade mig vildt.
Icke desto mindre grät hon mycket
i afskedets ögonblick.
Jag utdelade faderliga kyssar och
sötsaker åt resten af mina hustrur
och reste.
II.
Två år förflöto och sjötjänstens
tillfälligheter förde mig åter till Bombay.
På grund af oförutsedda
omständigheter lämnade man mig ett nytt uppdrag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
