Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 10, oktober 1904
- Litteraturkrönika, af Jacobine Ring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
602
VARI A
Gogols medryckande stämning och
styrka, men utan hans under
stämningen dolda etsande skärpa.
* *
*
En bland vårens böcker, som äfven
låtit mycket tala om sig, icke minst
bland dem som hysa ett mer än
blott ytligt intresse för litteraturen, är
Alfhild Agrells roman Guds
drömmare.
Denna bok är redan i sig själf
egendomlig, med ett starkt utprägladt
temperament. Ehuru mycket ojemn
i behandlingen rymmer den sidor, som
rent af bära den stora konstens
adelsmärke. I skildringen såväl af den
unge prest som upphör att vara
prest för att helt få vara kristen,
som i teckningen af den flicka som
i själfva verket nog kraftigare
inverkade på brytningen i hans själslif
än den resande svärmare, som till det
yttre gaf impulsen till omkastningen,
finnas, särskildt kanske i arbetets
första afdelning, både lefvande starka och
af fin psykologi geomandade detaljer.
Beklagligt nog har
gestalningsförmå-gan, gåfvan att beherska ämnet och
ge plastisk åskådlighet åt de tänkta
figurerna, icke i lika hög grad stått
författarinnan bi ända till slutet, och
de goda, ja, öfverlägsna skildringarne
afbrytas här och hvar af haltlösa ,för att
icke säga banala stycken, som verka
som betydelselöst fyllnadsgods.
Sådan den är är den dock en
märklig bok, denna Guds drömmare, men
kanske mest märklig blir den som
betecknande ett helt och hållet nytt
uppslag i en författarinnas utveckling,
som redan förut visat skiftande och
ganska heterogena lynnesdrag. Guds
drömmare är en bok som man lika; litet
kunnat vänta af den Alfhild Agrell,
som under kvinnosakens första storm
och stridsår här i vårt land stod som
en af de mast hänförda och ensidiga
förkämparne för mannahatets religion
bredvid den mer objektiva och lugna
fru Edgren, som från den senare fru
Agrell, som med en attrapperingskonst
af i sin genre visst icke vanligt slag
gick i fotspåren på den
småborgerlighetens inkarnation, som bär namnet
fru Wilhelmina Buchholtz.
* *
*
Slutligen bör jag bland vårens
böcker med en lifskraft, som räckt
öfver sommaren, icke heller glömma
Mari Minis lilla skizzsamling
Nya Dagsländor. Nog
kommer den kanske att bli efemär till sin
betydelse, om man jämför den med de
båda redan nämnda, men den visar
egenskaper af haltfull art, den så väl
som de samlingar med samma namn
af hvilka den föregåtts.
Minst lyckad förefaller den
fantasibild från sekelskiftet, med hvilken
samlingen inledes. För att ge konkret
gestalt åt de tankar, af hvilka
författaren där fylles, när han vill hålla en
mönstring i stor stil med den
historiska utvecklingens bärande personer
och idéer, skulle fordras att vara en
diktare hufvudet högre än allt folket,
och det är icke Mari Mihi, äfven om
han resonnerar och tänker som folket
af vanligt mått resonnerar och tänker
när det har hufvudet som mest klart
och hjärtat varmt.
Men i åtskilliga af de sedan följande
berättelserna finnes ej blott det klara
hufvud och det varma hjärta man
värderar hos människan utan äfven
konstnärliga egenskaper af rang, såsom en
finkänslig själsanalys och en förmåga
att träffa en bestämd tidsfärg af icke
vanligt slag, exempelvis i den
alltigenom med säker hand uppdragna lilla
skizzen Tant Marianne-Sophie, en
berättelse som icke blott är ädel i sin
lifsåskådning, utan äfven genom sin
konstnärliga formning skulle hedra
hvilken känd och framstående
novellist som helst.
Prof på författarens förmåga att
sätta sig in i och efterlikna en bekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 12:59:49 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/varia/1904/0607.html
