Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1904 - En statsman och skald på 1200-talet. En kulturbild. För Varia af G—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN STATSMAN OCH SKALD PÅ 1200-TALET.
EN KULTURBILD.
For Vari a af Q— n.
T^å Carl August Nicander i sin dikt
-*-^- om »kung Enzio» låter den
tyskromerske kejsaren Fredrik II :s
sekreterare och kansler Peter de Vinea till
sin kejserlige herre framställa den
tämligen prosaiska uppmaningen, att gå
och lägga sig, i följande klingande
verser:
Herre, du bör hvilan smaka,
Ungdom bor på hennes arm.
Hvarför som en stjärna vaka,
Strålande på nattens barm?
När, som solen ofvan fjällen,
Dagens ljus du världen ger,
Bör du ock som hon om kvällen
Gå till hvila ner
är själfva formens skönhet här en
skyldig hyllningsgärd från en skald till
en annan.
Ty denne store statsman och
rättslärde kände också konsten att skönt
foga ord till ord för att tolka sina
tankar, och under namnet Pier delle
Vigne står han som en af de förnämste
representanterna för den första
italienska sångarskolan, den sicilianska,
hvilken också kejsair Fredrik själf och ett
par af hans söner, företrädesvis den
tappre och sköne Enzio, tillhörde.
Hela denna skolas diktning var en
omplantering af de provencaiska
trubadurernas sång, men under det att
provencalerna också använda
diktkonsten till att i kraftiga serventeser
lägga sina politiska sympatier och
antipatier i dagen, var det kärleken som
var det enda ämnet för sicilianarnes
poetiska utgjutelser. Deras »amore»
var en ödmjuk, vördnadsfull tillbedjan
för den utvalda, som står högt öfver
tillbedjaren, hvilken är henne helt och
hållet ovärdig, fastän hans gränslösa
kärlek utjämnar alla skiljaktigheter.
Den utvalda — »madonna» — är grym
och hon låter älskaren förgäfves
plågas; hans kval gifva honom döden,
men han kan icke upphöra att älska
henne, ty kärleken är den förnämsta ai
alla dygder, och han kan endast
bestorma henne med böner att lindra
hans kval. De likna kärleken vid
elden, och liksom guldet renas i
smältugnen, förädlas älskaren af kärleken.
Liksom skeppet slungas hit och dit ai
det brusande hafvets vågor, så föres
tillbedjaren blindt af orosvågorna på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
