Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1904 - Personer och händelser, af O. H. D. - Stridslystna folkrepresentanter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
660
VARI A
den omvalde tresidenten t. roosevklt.
(republikan.)
anhängarne så småningom gått ur
världen, och blott på den nyvaknade
Na-poleonskulten torde en bonapartistisk
T
.
FAUL DE CASSAGNAC.
tronpretendent i ett åtgörande
ögonblick icke kunna bygga. Men dessa
båda partier jämte andra konservativa
element ha dock sammansvetsats till
ett stort klerikalt och nationalistiskt
parti, men står i oförsonlig motsats till
republikens radikaler och Jaurès
socialister. Talangerna och dugligheten
finnas öfvervägande hos dessa senare,
som äro ministären Combes’ stöd i hans
strid mot ultramontanismen och Rom.
Man vet af allt, som kom i dagen
under Dreyfusprocessen, huru klerikalt
sinnad en stor del af arméns officerare
är. Det är icke heller något nytt, att
soldaten och prästen ingått förbund
med hvarandra mot det borgerliga, fri
sinnade, kunniga och framåtskridande
samhället; okunnigheten och
vidskepelsen ha ju aldrig haft annat än våldet
att stödja sig på, och våldet å sin
sida har aldrig varit missbelåtet att
erhålla vidskepelsens gudomliga sanktion.
Biskopar och generaler trifvas också godt
under samma tak; sabeln och
vigvattenskvasten förde tillsammans de stora
religionskrigen, och än i dag välsignar
me-tropoliten och popen de ryska vapnen,
liksom den kunglig preussisk
evangeliska hofpredikanten välsignar de
preussiska fanorna. Efter Dreyfusaffären fick
emellertid Frankrike i general André
en republikansk krigsminister, som gjort
till sin uppgift att så vidt som möjligt
rensa den franska armén från alltför
starkt framträdande klerikala element.
Han synes härvid ha gått en smula
oförsiktigt till väga, i alla händelser ha
hans underordnade visat väl mycket
nit vid att insamla upplysningar om
arméns officerare och vändt sig till de
i Frankrike mycket illa renommerade
frimurarne. En pliktförgäten mutkolf
i krigsministären sålde därpå för 20,000
francs de inkomna upplysningarne till
tidningen Figaro, som naturligtvis
genast begagnade den till att göra affär.
Därpå stort oväsen i den franska
kammaren, interpellation till regeringen,
ohemula beskyllningar från alla sidor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
