Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1904 - Henrik Ibsen. Af Jessie Bröchner. Öfvers. från förf:s manuskript. Med 10 illustrationer efter originalfotografier för Varia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENRIK IBSEN
675
»idel arkitektur». Erik Werenskjold,
hans berömde landsman, har berättat
mig, att han ofta lagt märke till
huru Ibsen betraktat byggnader i
deras höjdriktning och att, då han en
gång sagt till Ibsen: »Du är visst
mycket intresserad af arkitektur»,
denne hade svarat: »Ja, naturligtvis.
Det är ju på sätt och vis mitt yrke,
för det är ju idel proportioner». I
motsats till Björnson har han alltid
tyckt mast om staden. Han har aldrig
kunnat förstå, att människor med
bekvämt inredda stadshem vid första
varma fläkt skulle ha så brådt att
flytta ut till landet och afsäga sig
hemtrefnaden, lugnet i sitt arbetsrum,
sitt kafé etc. Säkerligen har hos Ibsen
barnet i ovanligt hög grad varit fader
till mannen. Då Henrik Ibsen var åtta
år gammal, blefvo hans föräldrar, som
under tiden flyttat till en annan,
bekvämare bostad, nödsakade att lämna
staden på grund af konkurs. De slogo
sig då ned på en liten landtgård
Ven-stöb utanför Skien, men födelsestaden,
den lilla norska kuststaden från så
många af Ibsens dramer, hade redan
i hans unga sinne hunnit lämna så
djupa intryck — måhända till största
delen plågsamma och dystra — att de
aldrig kunnat utplånas. Såväl i Skien
som på Venstöb visade Henrik Ibsen
i motsats till andra barn en
egendomlig förkärlek för ensamheten och var
mest road af att läsa, rita och
bygga.
Familjen Ibsen bodde sex år på
landet och återvände sedan till Skien i
hvars realskola Henrik Ibsen gick. En
af hans skolkamrater, domprosten B.
Ording, under flera år hans
klasskamrat, meddelar i »Fædrelandet» för
år 1878 åtskilliga intressanta
hågkomster om Ibsen. I mycket är han ju
förändrad, säger han där, men i
mycket är han ännu densamme,
skolgossen med det goda hufvudet, den djupa
uppfattningen, det något lättretliga
lynnet, en smula häftig, skarptungad,
böjd för satir, men på samma gång
välvillig och god kamrat. Hans anlag
för teckning och målning voro
omiss-känliga, och kamraterna voro ifriga
beundrare af hans konst. Flere af
dessa ungdomliga försök i olja och
akvarell finnas ännu bevarade; de
föreställa villor i trakten,
berglandskap o. d.
I några af Ibsens skisser röjde sig
också hans satiriska lynne, så t. ex.
i en liten teckning föreställande en
man som kör två svin, kallad allmänna
opinionen. Sin kärlek till konsten och
sitt intresse därför har Ibsen väl aldrig
öfvergifvit, men hans konstnärliga
talang kom icke till verklig utveckling,
ehuru han fortfor att teckna och måla
till inemot 1860. Hans begåfning i
detta afseende kan emellertid
lätte-ligen spåras i hans litterära arbeten,
i det konstnärliga sätt hvarpå han
förstår att inpassa hvarje särskildt
moment, så att den starkast möjliga
måleriska verkan uppnås. — Historia var
hans älsklingsämne, och då han talade
om historiska personligheter och
händelser, var det med en värme och ett
djup i uppfattningen, som icke kunde
annat än förvåna.
Hans forna skolkamrat berättar, att
Ibsen en dag läste upp i klassen en
beskrifning på en dröm som han haft
och som han upptecknat. Den gjorde
djupt intryck på gossarna.
En gång — så berättade han —
vandrade jag och kamraterna i fjällen, då
då vi öfverraskades af mörkret. Vi
voro trötta och hade gått vilse. Som
Jacob fordom lade vi oss ned på
marken och togo stenar till hufvudgärd.
Kamraterna somnade snart, men jag
kunde ej sofva. Slutligen
öfverväldi-gades jag dock af trötthet I
drömmen såg jag en ängel böja sig öfver
mig och säga: Stå upp och följ mig!
— Hvart vill du föra mig i detta
mörker?, frågade jag. — Kom, upprepade
ängeln, du skall få skåda en syn,
verkligheten, sanningen i människans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
