- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 7 (1904) /
691

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1904 - Henrik Ibsen. Af Jessie Bröchner. Öfvers. från förf:s manuskript. Med 10 illustrationer efter originalfotografier för Varia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HENRIK IBSEN

691

och det gjorde Qrieg också. När
Ibsen författar, har han några småtroll
stående på bordet och — så sade han
en gång till en af mina vänner ■— är
han riktigt ansatt och det är på
upphällningen med hans förmåga, så tar
han fram sim »Overdjævel»; det
hjälper. »Men», säger han, »ingen har
någonsin sett min »Overdjævel», inte
ens min egen hustru, för då jag tar
fram den, reglar jag dörrarna, det
hjälper.» Han anförtrodde dock åt
samma person att hans
»öfver-djäf-vul» var en björn som spelar fiol och
stampar takten.

Världen känner blott föga Ibsens
hustru, hon är icke road af
sällskaps-lifvet, men hon är en begåfvad,
beläst kvinna som djupt beundrar sin
ryktbare make. Säkerligen har äfven
hon fört en isolerad tillvaro, men mer
än en gång har Ibsen hållit henne
skadeslös härför genom det varmaste
erkännande. De ha icke synts
mycket tillsammans ute, blott sällan
följer hon Ibsen på hans promenader
och det kan också vara likaså godt.
En tysk krönikör såg dem en gång
spatsera tillsammans i Munchen, och
Ibsen — med sin oundvikliga höga
hatt och sin paraply — gick hela tiden
ungefär tio steg framför sin hustru.
En kvinna, för hvilken Ibsen hyste
den mest obetingade beundran och
hvars för ett år sedan timade död
djupt grep honom var hans
hustrus styfmor, fru Magdalene
Tho-resen, själf en framstående
författarinna, en sällsynt vacker och behaglig
kvinna, en varm, entusiastisk
personlighet. Har Ibsen för öfrigt haft
några kvinnliga vänner? Tvifvelsutan.
Vissa af dem ha, efter hvad man
ansett, förevigats i en del af hans
arbeten. Ibsen har likt Björnson, användt
lefvande modeller för sina dramer. Han
har sagt, att det är lika nödvändigt
för honom som för en målare eller
bildhuggare. Men under det att
modellerna i några af den senares dra-

mer äro genomskinligt igenkänneliga,
ha de hos Ibsen genomlöpt en
renings-och formningsprocess.

Under sommaren 1887 tilbragte
Ibsen två eller tre månader vid den
danska badorten Sœby på Jutlands
östkust, där han — något sent kan det
tyckas för en son af Norges
ocean-omgifna stränder — »upptäckte
haf-vet». Dessa voro hans egna ord i
ett tal, som han höll på en middag hos
Hegels, däri han omtalade hvilket
under som skett honom, och sjöng
en lofsång till det fria, solbelysta
haf-vet. Sten hade gamla Norge mer
än tillräckligt, nu längtade han efter
sol, vänskap och utsträckta händer. —
Från Danmark for Ibsen till
Stockholm, där han på en stor fest, som
gafs till hans ära på Grand Hotel den
24 sept. 1887, höll ett märkligt tal.
Äfven han — så sade han — trodde på
en evolution på själens område. Han
trodde, att den tid snart skulle komma,
då politiska och sociala idéer ej längre
skulle existera i sin nuvarande form;
ur dessa skulle utveckla sig en enhet,
som inom sig bar betingelserna för
människosläktets lycka. Poesi,
filosofi och religion skulle förena sig till
en ny lifskraft, hvarom de nu lefvande
icke kunde göra sig någon klar
föreställning. Många gånger hade man
sagt honom, att han var pessimist,
och sant var det i så måtto, som han
ej trodde på evigheten af mänskliga
ideal. Men så till vida var han också
optimist, som han trodde, att ideal
hafva makt att utbreda sig och att
utveckla sig i riktning mot det tredje
rike, hvarom det talas i »Keiser og
galileer». Och han tömde en skål för
det som komma skall. Nu var det
lördag afton, därefter skulle
hviloda-gen komma, festdagen, helgdagen
eller hvad man ville kalla den. För
sin del skulle han känna sig nöjd
med sitt lifsarbete, om det kunnat
tjäna som förberedelse till
morgondagens stämning. Men allra mest nöjd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:59:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1904/0696.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free