Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1904 - Markol. En hungerfantasi. Af Maria Jouvin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARKOL
721
tanken huru han skulle kunna närma
sig henne då hon ej var ensam.
De båda damerna gingo öfver den
trädbevuxna gångbanan och närmade
sig gallergrindarne, då den ena
plötsligt stannade och med betjänten
skyndsamt återvände till vagnen,
tydligen påminnande sig att hon glömt
något.
Markol bleknade — damen med
smycket fortsatte långsamt framåt och
stannade på knappt en meters afstånd
ifrån grindarne och vände sitt ansikte
emot honom, och juvelagraffen
flämtade i röd och grön eld mellan
plymernas svärta.
För Markol flöt i detta ögonblick
allt omkring honom tillsammans i ett
hvitt töcken, han måste stödja mot
husmuren för att ej falla, men
sekunden efter stod han tätt framför damen
lyfte hatten från sin bleka panna och
hviskade andlöst.
— Förlåt — förlåt — ni får ej bli
ond — men — smycket som ni bär i
er hatt — om ni ville skänka mig det
— förlåt, — jag har ingenting — ätit
— i dag — jag — — ni — ni––––
Damen ryggade tillbaka och kastade
en hastig blick mot vagnen, rädsla,
blandad med ett drag af medömkan
flög öfver hennes unga anlete ooh med
en mekanisk åtbörd stack hon handen
i kappfickan.
Men öfver Markols ansikte sköljde
en rodnad så våldsam att det stack i
huden, han kände pulsames pickande
ända ut i fingerspetsarne och hjärtat
slog hörbart. Han sträckte afvärjande
ut händerna och tog ett steg tillbaka.
I denna stund återvände den andra
damen och betjänten öfver trottoaren.
Ooh Markol flydde därifrån som om
han blifvit piskad, med den ännu
brinnande rodnaden öfver panna och
kinder, och skamkänslan öfver att ha
förnedrat sig till att tigga brännande i
hjärtat.
Markol dref åter med rastlös hast
upp och ned utefter avenyen, med
uppfälld rockkrage och händerna djupt
nedstuckna i fickorna, och med
käppen fortfarande hängande i ärmhålet
innanför rocken. Det mångfärgade
ljuset från en leksaksbazar stack sitt
hvassa ljus i hans svidande ögon, och
uppe ifrån marknadstorget hördes
ännu leksakstrumpeternas gälla signaler;
en oaflåtlig ström af människor
böljade ännu genom de smala gränderna
som förde dit upp.
Markol blinkade mot det skarpa
ljuset, hungern skar i hans inälfvor —
och tårarne stego honom i ögonen då
han gick förbi den stora
nattrestau-ranten på hörnet där en med lök
kryddad doft af stekt kött slog emot
honom. Tänderna sp-rungo i vatten, det
kändes som om han fått ett
knytnäfs-slag i veka lifvet ooh kroppen
skakade af frossbrytningar.
Och plötsligt gjorde han helt om
och började som en galning springa
utefter avenyen, kastade sig in på en
tvärgata och ilade genom ett nät af
mindre gator till dess han andlös kom
ut på ett litet mörkt, folktomt torg,
där det dåsiga skenet från en
välbekant, grön lykta mötte hans ögon.
Markol tvekade ej längre, han ryckte
käppen fram ur sitt gömsle och
skyndade in i boden.
När han åter kom ut därifrån visste
han att han kunde lefva hungerfritt
under de närmaste dagarne.
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
