Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, januari 1906 - Vaktombyte om »Oihonna», af A. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satte han Oihonna litet hårdhändt på
en sten, så att hon gick läck, men han
klarade skifvan själf utan assistans och
slip, reparerade ute på isen, så att
den sköna Oihonna inte ens har
blå-nader kvar i sitsen. —
Oihonna drog sin sista pust under
hans kommando. »Stopp!» Nu låg
hon stilla vid molon, kapten Norring
lyfte sin guldsmidda mössa, tog sina
kikare ur hölstren, yttrade »så där, nu
var det färdigt» och försvann skynd-
KAPTEN NORRINQ VID ANDRÉES MINNE SSTEX
PÅ 8PETSBERGEX.
När vi nalkades Hangö, började det
rycka i Norrings ansiktsmuskler, det
var sista resan och han skulle skiljas
från det präktiga fartyget, hans flytande
hem, som rymt så rik familjelycka, men
också så bitter sorg. Långsamt lade
han till vid kajarmen i Hangö, liksom
ville han vinna ännu en minut, innan
samt i sin koj. Sedan har jag ej sett
honom. Men jag beslöt att presentera
honom för Varias läsare. Om ni
någon gång reser till Finland, så går det
an att fara med »Uleåborg». Titta då
efter om porträttet är likt.
A. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
